Ett förödmjukande möte med pokermiljonärerna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
LAS VEGAS
De satsar en genomsnittlig svensk årslön på nummer 23.
Sen gör de det igen.
Och igen.
Att umgås med svenska pokerproffs i Vegas är, som de säger här, en "humbling experience".
Det är verkligen inget planerat.
Jag är inte nämnvärt intresserad av poker och har inte följt VM-turneringen på Rio i veckan mer än förstrött.
Dessutom är jag en sån där konstig en som tycker om att vara själv - och just svenskar kan man väl träffa i Sverige, har jag alltid tyckt.
Men en kväll råkar jag springa på en svensk popstjärna jag känner - vi kan kalla honom Markoolio - i en bar på Wynn.
Han är här just för poker-VM och har en hel bunt kolleger med sig och eftersom det är just en bar, en sån de serverar sprit i, blir jag ändå lite social.
Gossarna är överlag mycket unga, men verkar trevliga och väluppfostrade och jag uttrycker beundran över att de tagit sig ända hit till det rekordvarma Vegas och betalat tio tusen dollar för att få utöva sin hobby.
Det är, visar det sig, som att berömma Kenny Bräck för att han kan starta en bil.
Jag pratar med miljonärer. Mångmiljonärer. Unga män som blivit förmögna på poker, företrädesvis online.
Som Albert - 25-årig göteborgare utan högre utbildning och utan någon som helst arbetslivserfarenhet.
Han har flugit Virgin Atlantic direkt från London - i förstaklass.
Just Virgin ska ha världens coolaste - och dyraste - förstaklasskabin, med stående bar och allt, och jag febrar efter detaljer.
- Mja, jag vet inte riktigt. Jag sov hela vägen, gäspar Albert.
En sån djävul.
Alla förhoppningar om att de bara bullshittar farbror journalisten dör i high limit-salongen på Bellagio.
Den ligger bakom den fantastiska baccarat-loungen och jag har alltid velat titta in, men aldrig haft tillträde.
Nu får jag följa med en hop gapiga svenska kids, några i keps och träningsoverall.
Bara det är ju förödmjukande.
Sen börjar de spela...
I fronten finns en viss Erik - tydligen legendar på nätet under pseudonymen "Erik123".
Han är 21 år.
21!!!
När jag var 21 tyckte jag en begagnad Ford Fiesta köpt på kredit var nånting att komma med.
Erik halar upp 5 000-dollarsmarker ur träningsoverall-fickorna som vore det jordnötter.
I det bolagsspel han sedan leder på roulettebordet omsätts rent obscena summor.
Vid flera tillfällen ligger där, om jag räknar rätt, mer pengar än vad jag tjänar på ett år.
Brutto.
Ibland förlorar de - och bettar utan att blinka lika mycket igen.
Ibland vinner de - och då är det ingen större deal med det heller.
- Vi har inget begrepp om pengars värde, erkänner Albert men lägger sedan snabbt till:
- Det här är förstås bara rekreation. När vi spelar poker är det på allvar.
Jaha.
Senare samma natt står jag själv vid ett crapsbord hemma på Wynn och försöker låtsas att mina hundradollarsinsatser är häftiga.
Aldrig tidigare har jag känt mig som en mer utstuderad småhandlare.