Rösten blev Irlands största rockexport efter U2
På 90-talet var The Cranberries en av Irlands största rockexporter efter U2.
Det hade de inte blivit utan Dolores O’Riordan.
Att skriva om Dolores O’Riordan utan att nämna The Cranberries går inte.
Hon var bandets röst och, i brist på bättre ord, själ.
Gruppens storhetsperiod var explosiv och brann ut fort. De tynade sakta bort och fick till slut sorteras in i ”Vad hände med dem?”-kategorin.
Men deras populäraste album, ”No need to argue” från 1994, sålde över sju miljoner exemplar, enbart i USA.
Totalt har bandet sålt över 40 miljoner skivor världen över. Och det under en tid när skivförsäljningen gjorde artisterna stormrika och när musikvideorna på MTV nästan kunde ha samma budget som en tv-serie på Netflix.
I fjol spelade The Cranberries, någonstans i landet skymundan, in ett akustiskt album med nya tolkningar av gamla låtar. I en intervju fick Dolores O’Riordan frågan om vilken låt som publiken skulle minnas henne och bandet för när de var borta.
Hon svarade lite krasst ”Zombie”.
Törs nästan påstå att alla som växte upp på 90-talet har haft både huvudet och öronen fulla av ”Zombie”, vare sig de ville det eller inte.
Låten var massiv. Särskilt refrängen, där Dolores stammar på orden. Det har blivit en flitigt använd hit-teknik på 2000-talet, framför allt efter att Rihanna gjorde det i hooken på genombrottsingeln ”Umbrella”.
Och på sin senaste skiva ”Revival” samplar Eminem just ”Zombie” 23 år efter att Cranberries största singel släpptes.
Förra året var det meningen att The Cranberries skulle göra en lång turné i konserthallar i Europa, USA och Storbritannien. Den hann knappt börja innan Dolores O’Riordan ställde in allt på grund av hälsoskäl. Och i dag kom beskedet att hon har dött i ett hotellrum i London.
The Cranberries slog igenom i en tid när många rockband sveptes med av grungevågen. Men även när gruppen använde dova och distade gitarrer var det aldrig någon tvekan om var medlemmarna kom ifrån.
De växte upp utanför staden Limerick på Irland och inte i Seattle i USA. Dolores O’Riordans vackra röst förankrade alltid musiken och melankolin i den irländska landsbygden och folkmusiken.
Frågan är om inte första låten hon skrev i The Cranberries, den som egentligen gjorde gruppen till ett namn, också var den finaste.
Dolores O’Riordan hade burit på den redan som tonåring. Hon jobbade på den så ofta hon hann och kunde på sitt rum, utan att ha en tanke på att någon annan skulle lyssna.
Allt hon drömde om var att få sjunga den tillsammans med ett band i en replokal någonstans.
Det blev lite mer än så.
Låten hette ”Linger”.