Beck-filmerna håller stilen – även i det 35:e avsnittet
Så fortsätter Beck-serien med fyra nya avsnitt i vår.
Och den är absolut still going strong, även utan Mikael Persbrandt som Gunvald Larsson.
Det handlar om film 35–38. De kommer nu med en månads mellanrum, den första hade premiär på nyårsdagen.
Man kan ju tycka att en filmserie som hade premiär 1997, och då pratar vi om filmer som inte ens bygger på de klassiska Sjövall/Wahlöö-böckerna, borde gå på tomgång vid det här laget. Det har väl hänt också genom åren, men utan att på något sätt vara stor filmkonst, har de så gott som alltid både hållt en förbluffande stabilt godkänd lägstanivå och varit hyfsat med sin tid.
Och ändå är de tidlösa på något sätt. En mig närstående person, vi kan kalla hen Chefen, har nyligen börjat bingetitta på filmerna från millennieskiftet och framåt och blir allt mer indragen i och fascinerad av Gunvald Larssons bufflighet.
Han hade ju stundtals nästan tagit över huvudrollen från Peter Habers lite mer träiga Martin Beck och somliga trodde det skulle bli filmseriens död när Gunvald Larsson sköts till döds för några filmer sedan (i verkligheten fick Mikael Persbrandt sparken på grund av att hans livsstil inte gick att förena med filmarbetet).
Men under (ofta) Mårten Klingbergs ledning har Beck levt vidare, med norrmannen Kristofer Hivju som en förträfflig Steinar Hovland, norsk polis superstjärna och en motsvarighet till Petter Northug (ja, innan senaste tidens formsvacka…).
Han är ett välkommet tillskott på polisstationen. Mindre kliché och mer riktig människa. Fast samtidigt, som ett gammalt djungelordspråk ur Fantomen lyder: Hård mot de hårda.
Nya filmen, både manus och regi av Klingberg, börjar med misshandel i Mellanöstern. Fortsätter med en försvunnen kvinna i Stockholm. Så småningom tar en historia med anknytning till islamistisk terrorverksamhet fart. Mohamed Said är bra som en ung man som lockas av IS och vad de står för. Ska han lyckas iscensätta ett terroristattentat i Stockholm? Går knappast att klaga på att filmens intrig inte hör ihop med dagens verklighet.
Jennie Silverhjelm imponerar också i en biroll.
Det är hyfsat spännande, utan att direkt bli någon nagelbitare. Absolut tillräckligt bra för att man ser fram mot nästa film, ”Den tunna isen”, som har streamingpremiär på C More 3 februari.