Bulldozermetal med klass får tiden att flyga
Publicerad 2012-06-16
Robb Flynn är en frontman vars gester man måste ta på allvar.
Han sträcker armarna mot himlen som om han ämnar omfatta alla dess moln. Hytter med näven. Lever sig in. Agerar ut. Utbrister i ett ”skål, ta mig fan” innan ”Aestetics of hate”. Rör sig med klass, pondus och närvaro.
Det är med andra ord en väldigt välvald leverans som presenterar kvartettens bulldozermetal i eftermiddagssolen – och som får det gensvar ett namn likt Metaltown kräver.
Till höger om scenen pågår en circlepit i stort sett från första ackordet till det sista rundgångstjutet. Det hejas på duktigt, headbangas och uppskattas i en timme som känns som en rumphuggen kvart.
Grötiga trummor
Värre är då det festivalgrötiga ljudet. Det är förvisso kraftfullt, men när Dave McClains bastrummor medges dundra sönder även mer avvaktande stunder, likt ”Halo”, blir den sturska muskelstyrkan snarare en tyngande omständighet än något som får Machine Head att utnyttja sin thrashbottnade rondör fullt ut.
Även det är värt att ta på allvar.
Machine Head
Fire Stage, Metaltown Bäst: ”Davidian”. Sämst: Det där oömma ljudet.