Proffs - på att snacka
Publicerad 2013-10-19
Peter Carlsson kan få allt att låta som extranummer
Blå grodorna, blå grodorna är lustiga att se.
Peter Carlsson är en särling som berättare. Nya showen är en rastlös resa.
Peter Carlsson har roat i 20 år med sin musikaliska mix och sitt underhållande mellansnack som ibland tar mer plats än sångerna. Scalateatern är en ständigt utsåld bas vid Stockholmsbesöken. Senaste showen var en sorts greatest hits. Nu är det nytt, men fortfarande mycket igenkänning.
Som sångare är han skicklig både när han tolkar Evert Taubes ”Brudvals” och Karl Gerhards ”Katt bland hermeliner”, Hank Williams snyftande country ”Lost on the river” och blues modell Muddy Waters.
Bakar en kaka
En föreställning för oss som minns skoaffären Oscaria och hur skrivmaskiner lät. Till vänster står ett fikabord med termos och det bakas en kaka under första akten. På scen finns björkar, men de har palmkronor. För det rör sig mellan tjuriga skidåkare och original i Dalarna till en oplanerad resa till Västafrika. Mänskliga möten, en hyllning till att vara öppen för allt.
Tror jag. Det är inte alltid lätt att höra och hänga med i vändningarna.
Snyggt spelat
Bandet är mycket bra. Kristin Stenerhag imponerar på klaviatur och sång. Och stepp. Pär Grebacken är en av Sveriges bästa blåsare och här bjuder han också på munspel och mandolin. Kjell Gustavsson på trummor och Staffan Wiklander på bas behärskar flera andra musikaliska uttryck.
Det är roligt arrat, snyggt spelat.
Peter Carlsson är en underhållande berättare. Ofta bättre än historierna han drar, som skulle se poänglösa ut i skrift. Men på scen kan han få vad som helst att låta som ett extranummer.