- Jag blev vuxen för tre år sedan

Helena Trus

Sanna Nielsen om finalen i ESC, sina 18 år som artist och ”tant”-stämpeln

Hon har kallats ”präktig” och ”Sveriges yngsta tant” sedan tonåren.

Men det var inte förrän för tre år sedan hon blev vuxen.

- Jag hade ett behov att röra om i grytan, säger hon.

18 år som artist.

Sanna Nielsen hisnar nästan vid tanken.

Från att som elvaåring hamna överst på Svensktoppen till att representera Sverige i världens största underhållningsprogram.

Om de dryga 170 miljoner tv-tittarna spelar ett spratt med nerverna? Nja.

- Det triggar mig. Jag känner mig mycket lugnare och mer avslappnad nu än i Melodifestivalen. Låten har landat i min kropp och jag har kommit till punkten då jag känner att det inte ­behöver vara helt perfekt, då blir det tråkigt. Det ­måste finnas en nerv.

”En spärr släppte”

I måndags stod hon på ­Eurovision-scenen för första gången och repade ”Undo”.

Efteråt kom tårarna.

- Det var en spärr som släppte, att nu är man här. Bara att få komma ner från scenen och bli mottagen av så mycket kramar och alla är så positiva, det blir lite så där: shit vad har hänt? Hela den här resan är helt underbar, förklarade hon.

Redan som elvaåring har Sanna Nielsen blivit kallad ”präktig” och ”Sverige yngsta tant”. Men hon har lärt sig att hantera livet i rampljuset.

Kan du känna dig fånge i den mediebilden?

- När jag var elva år var det jobbigt. Präktig för många är negativt, att folk tycker att jag är tråkig. Nu är jag van vid den stämpeln. Om man tittar i ordboken, vilket jag gjorde för ett par år sedan, konstaterade jag att det ju faktiskt är något positivt. Så nu tar jag det som en komplimang. Jag trivs med att vara helylle.

Bröt med skivbolaget

För tre år sedan behövde Sanna en radikal förändring. Det resulterade i att hon bröt med sitt dåvarande skivbolag.

- Det var ett tufft beslut att ta. Jag behövde ny luft under vingarna och ville gå vidare. Jag var tvungen att göra det innan jag blir äldre och för bekväm.

Varför kom det begäret just då?

- Jag hade behovet att röra om i grytan, det var en känsla i kroppen. Jag blev vuxen för kanske tre år sedan, det hände något i mig. Jag landade både i hur jag sjunger och hur jag är som människa. Jag hittade vad jag själv ville ­göra. Alla utvecklas olika.

Hon skrattar igen.