Miraklet på 23:e gatan
Markus Larsson var på plats under en femplus-konsert
NEW YORK. Och så står man där igen.
Förälskad, förlorad och chockad.
Det här var inte bra.
Det här är en av de bästa konserterna jag sett med Håkan Hellström.
Det ska inte gå.
Jag menar – det ska inte gå.
Det här är en ren och skär pr-spelning.
En konsert i New York har nog aldrig tidigare luktat lika mycket Kalles kaviar.
Vi hade lika gärna ha kunnat stå på en klubb i Borås.
Publiken består av hitresta människor som hejar på IFK Göteborg och hockeyspelare och branschproffs och, ja, sådana som jag.
Stämningen brukar bli därefter – folk står med armarna i kors och kliar sig på hakan och klagar över att de bara fick två drinkbiljetter. Sedan rycker de på axlarna, gäspar och går hem.
Men det är inte en sådan kväll. Det är verkligen inte en sådan kväll.
Efter några minuter är det som om någon har skurat golven med min skjorta – det går att fylla en hink med svetten.
Man får armbågar och händer i ansiktet, folk hoppar på ens fötter och skriker allt vad de orkar i öronen på den som råkar stå närmast.
Alla tappar det, alla blir berusade tonåringar, alla vill att den här kvällen ska vara och bli oförglömlig.
Man ska kanske komma ihåg att Håkan Hellström just har fått sina sämsta recensioner på över tio år för låtarna på nya ep:n ”1974”. Man ska kanske tänka på att en av Sveriges mest hyllade artister genom tiderna upplever en liten men tydlig motvind. För en gångs skull har han något att bevisa, för en gångs skull är det match igen.
Är det därför musiken är så explosiv, så levande, så varm, så besjälad, så inåt helvete bra? Jag vet inte.
Och New York finns där någonstans, mitt i alla lyckliga kakofonier.
Håkan Hellström syr in snuttar av stadens två nationalsånger i setet, ”Empire state of mind” med Jay-Z och ”New York, New York” med Frank Sinatra. Han uppträder även i en likadan vit t-shirt som John Lennon brukade ha på ikoniska fotografier under sin The Big Apple-exil.
Och det är som om bandet har lyckats absorbera pulsen och groovet och livskänslan och skyskraporna och broarna och bruset och ambulanserna och sirenerna på gatorna utanför.
Det här är mer ”The wild, the innocent and The E Street shuffle” än en falsksångare från Västra Frölunda.
Lekfullheten och glädjen är fullständigt gränslös.
Mycket tack vare en fenomenal insats av LaGaylia Frazier som rakt igenom ger konserten en oemotståndlig soul. Vissa nummer lyckas hon att lyfta flera våningar.
Jag vet inte hur många gånger nackhåren reser sig så mycket att de tackar för sig, går ut i regnet, letar upp närmaste kyrka, trakasserar en trött präst och undrar om de får ta nattvarden. Jag tappar snabbt räkningen.
Hur många som följt Hellström sedan debutskivan orkar med en ”Ramlar” till? Räck upp en hand. Jag räknar till exakt noll. Tack så mycket.
Men, tro mig, i kväll var just ”Ramlar” ett av de där ögonblicken som aldrig kommer att lämna en i fred. Det dröjde 16 år sedan den exploderade första gången, men här tog Hellström den vidare.
Men ”Ramlar” är långtifrån ensam.
De osannolika versionerna av ”När lyktorna tänds” och ”En midsommarnatts dröm” och, faktiskt, den på sina håll hårt kritiserade ”Din tid kommer” känns definitiva. Det finns inget mer att tillägga.
Och så övergången, den där sagolika minuten när ”Fri till slut” tonar ut och ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” växer fram...
Ingen annan svensk liveartist äger samma förmåga att placera sin publik mitt i musikens hjärta.
Gårdagen är borta, morgondagen finns inte, allt som räknas är du och jag och våra hjärtslag som slår i samma takt till melodierna och refrängerna inuti The Gramercy Theatre.
Snart får jag uppleva Håkan Hellström på samma ställe. Jag behöver bara gå några kvarter bort.
Men jag skulle lätt boka en enkel biljett till månen för att se det igen.
Låtbetyg
13
Håkan börjar ensam men bandet fyller på eftersom. En funky tvärflöjt
dränks av allsång som låter som 5000 personer, inte 500.
Empire State of mind/Jag har varit i alla städer
En bit av New Yorks nya nationalsång, sedan en episk och vild och mörk
musikalisk roadtrip från "Ett kolikbarns bekännelser".
2 steg från paradise
Grodljud och tvärflöjt och soul. Och sedan... en "E Street
Shuffle"-version av den annars så lättglömda bagatellen. Ikväll kommer
låten äntligen hem.
Mitt Gullbergs kaj paradis
Som att skaka en flaska med 20 liter champagne och se vad som händer.
Jag vet vilken dy hon varit i/2 steg från paradise
Fantastisk och emotionell soulversion som mosas ihop med en remix av ”2 steg”.
När lyktorna tänds
Det här börjar redan bli löjligt.
Brinner in the shit
Glöm studioversionen. Det här är en omedelbar livefavorit. LaGaylia Frazier!
Kom igen Lena!
Har redan sagt allt jag har att säga om den här låten för flera år sedan.
Gårdakvarnar och skit
De flesta i publiken buar när Håkan tar på sig en Gais-halsduk. Det är
tydligen IFK Göteborg som gäller i New York.
Hon är en runaway
Låter starkare på The Gramercy Theatre än på Spotify.
För en lång lång tid
Varenda sekund brinner, varenda sekund. Och duellen mellan LaGaylia
och
Håkan är värd en resa över Atlanten.
En midsommar natts dröm
Han drar ut den, och drar ut på den, och drar ut på den, och drar ut
på den. När du läser detta har den fortfarande inte slutat.
Minnen av Aprilhimlen
Vi är nu på nivån där Hellström inte behöver sjunga längre. Det tar
publiken hand om. Några strofer från Sinatras "New York, New York"
lufsar in efter ett tag.
Ramlar
Kors i både tak och golv...
Valborg
Vi är åter igen på den där nivån då musikerna på scenen inte behöver
göra något särskilt. Showen består av alla som försöker skrika högre
än den som står bredvid. Eller den som håller om en.
Din tid kommer
Alla som sågat låten var inte här. De var inte här. De hörde inte
allsången och kraften och... fågeln som river upp världen.
River en vacker dröm
Drömmen är inte slut.
EXTRANUMMER:
Fri till slut
Pianoversion som tar en Greyhound bus till Memphis. Jublet när gospeln
går över till...
Känn ingen sorg för mig Göteborg
... den här är obeskrivligt. Glädjen känner inga gränser.
Det kommer aldrig va över för mig
Jag vet inte vad jag ska säga.
Du är snart där
Inte här heller.