Sommarens värsta plåga - alla medleyn
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
VADSTENA- CHRISTINEHOF- KALMAR
Staying alive, staying alive, staying alive.
Medleyn är sommarens värsta plåga. Speciellt "Saturday night fever"-medleyn.
Snälla SLUTA.
Jag har sett "Diggiloo", "Rhapsody in rock" och "Tältprojektet" i veckan. De är bra just i den ordningen och för långa allihopa, speciellt hårmanen Robert Wells oändliga och musikhögskoleduktiga "Rhapsody".
Mitt förslag: stryk de stinkande "Saturday night fever"-partierna. Släng av er diskokostymerna, sluta pekdansa, hitta på nåt modernt som inte luktar gammal doja.
Alla de tre showerna ger sig nämligen på den där uttjatade gamla fjollsången med falsettpip som Markoolio gjorde viss humorsuccé med under Melodifestivalen i Skellefteå.
Tältprojektets Martin Stenmarck och Charlotte Perrelli gör den billigaste versionen, men den räddas en smula av att Robert Gustafsson, Sissela Kyhle och Johan Rheborg kommer in som skäggiga Bee Gees (= skoj).
Rhapsodys version är dyrast, precis som Wells gäng är på allt, och Diggiloos är bonnamysigast och lite charmigt illasittande förstås.
Men medleys är sega och fåniga och träliga.
Medleys är för folk som inte kan bestämma sig.
Medleys är som att matcha laxrosa kavaj med vita byxor och gräll t-shirt (vilket, för övrigt, oops, är just vad Lasse Holm bär i Diggiloo). Det fungerar risigt.
Men okej. Medleys har en fördel: det är väldigt skönt när Sissela Kyhle upphör att avliva Arthur Conleys "Sweet soul music". Fast då kommer å andra sidan Perrellis nästan lika risiga version av Aretha Franklins version av Otis Reddings "Respect" istället. Aj. Hjälp. Dubbelfel.
Medleyn är musikens motsvarighet till kebabpizza med bearnaisesås. Går det inte att få till en maträtt gott ska man inte slabba ihop dem och tro att de blir bättre.