Konsten att städa undan en tragedi

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-12

Slaget om Fallujah var en massaker.

I spelvärlden kallas det underhållning.

Minns du Fallujah? Det som hände där för fem år sedan.

I slaget Operation Phantom Fury dog uppemot tusen civila.

– De amerikanska och brittiska truppernas massaker i Fallujah tillhör de värsta brotten i Irak-kriget. De fick använda fotbollsarenan som begravningsplats, säger Tansy E Hoskins, talesperson för Stop the War Coalition, till Techradar.

Och Aftonbladets utrikesreporter Wolfgang Hansson säger:

– Slaget är otroligt kontroversiellt. Trupperna gick från hem till hem och gjorde ingen skillnad på vilka folk var. Alla hämningar hade släppt.

Gissningsvis är det inte den bilden kommande spelet ”Six days in Fallujah” tänker måla upp.

Bakom verket står Atomic Games och Konami. Ett amerikanskt-japanskt samarbete.

Enligt Wall Street Journal har de fått hjälp av marinkårssoldater som deltog i slaget om Fallujah för att ge spelet en ”dokumentär” känsla.

– [Spelaren] får veta hur det var, från dag till dag, säger Peter Tamte, chef för Atomic Games.

Hur det var.

Man undrar om lokalbefolkningen i Fallujah, de sörjande och anhöriga, kommer att dela den uppfattningen.

”Spel” är ingen tacksam benämning när man ska skildra krig. ”Interaktiv underhållning” ännu sämre. Det signalerar lek och glädje. Spelkulturen blir en tacksam måltavla för förbudsivrare.

Men precis som film och litteratur borde också spel ges en möjlighet att kommentera samhällsproblem, religiösa konflikter och krig.

Då krävs dock rätt tonträff, då krävs ett sammanhang och en ambition att ta ansvar inför uppgiften.

Jag har inte spelat ”Six days in Fallujah”. Men artikeln i Wall Street Journal bådar inte gott. Konami-chefen Anthony Crouts säger:

– Vi vill bara göra god underhållning.

De främsta krigsfilmerna är djupt samhällskritiska. Konst som motreaktion och ögonöppnare.

De främsta krigsspelen är, medvetet eller inte, rena propagandan för den amerikanska imperialismen. De ger en snäv och obehaglig världsbild. Vi bedömer dess design och förlorar oss i tekniska detaljer – men blundar för problematiken med att bara uppleva oroshärdarna ur ögonen på vinnarsidan.

Men visst.

”Six days in Fallujah” kan kanske också betraktas som konst.

Konsten att städa undan en tragedi.