”Idol” är ett berg av skit

helskärm

Jag är inte tv-kritiker, men jag ägnar mig gärna åt tv-kritik när jag sitter hemma i tv-soffan. Precis som många andra där ute i landet, antar jag. Ibland hyllar jag, men mest gnäller jag. Jag har följt programmet ”Idol” sedan starten och kan tycka att de riktiga tv-kritikerna är märkligt neutrala till programmet. Jag har läst det mesta av vad dessa refererande journalister har att säga och jag har ännu inte läst någon som sagt sanningen om programmet. Tillåt mig därför att göra det här och nu.

Herregud, vilket jävla skräpprogram ”Idol” är.

Jag slås av det varje vecka: ”Idol” är ett berg av skit och varje vecka sitter jag där och äter av detta berg. Efter varje program känner jag mig smutsig och olustig. Jag undrar vad det är med mig. Varför jag inte bara stänger av.

Jag har rätt många invändningar mot ”Idol”, men jag tänker först och främst på att idolerna faktiskt inte kan sjunga. Det är olyckligt. Det hade ju varit trevligt om de kunde det.

Att titta på ”Idol” är att se okända ynglingar sjunga låtar som de själva inte har skrivit och göra det på sådant generande sätt att hade jag varit upphovsman så hade jag agerat. Jag hade kontaktat advokat och sett till att de aldrig mer får förstöra mitt material.

Idol efter idol går upp på scen och framför dessa genanta nummer. Det är direkt olustigt att titta på. Jag mår dåligt. Den enda trösten där och då är att man vet att man åtminstone kommer att få njuta av en hederlig sågning från juryn när han väl är färdig. De kan ju musik, de måste ju uppfatta nivån här. Trodde jag!

Men juryn tar del av falsksång på falsksång och hela tiden sitter de sedan där och ler och säger att det var kanon.

Och jag förstår ingenting. Kanon? Det var ju bedrövligt! Tanken med en jury i den här typen av program är ju att de ska bekräfta det man tänkt utan att man riktigt visste att man tänkt det själv.

I stället säger de kanon. Jag kan svära att det ingenstans i Sverige fanns någon som tänkte: Det där var ju kanon.

Någon av de där idolerna heter Rabih. Han låter kastrerad när han sjunger. Han sjunger alldeles gränslöst dåligt, jag våndas, det är smärtsamt. En miljon människor sitter hemma i tv-sofforna och hör hur dåligt det är. Vi är inte döva. Vi är inte dumma i huvudet.

Och så kommer Laila Bagge och säger att det var riktig, riktigt bra, att han har feeling, att han kommer att bli livsfarlig i den här tävlingen.

Det är plågamt att titta på. Och det blir värre, för när alla artisterna fått sjunga sker en omröstning. Det är vi tittare som ska bestämma vem som sjungit sämst av alla.

Vi ringer in och messar och säger vårt. TV4 tar då hand om våra röster och så tar de reda på vilka två av idolerna som vi tyckte allra sämst om och så låter de dessa två sjunga igen. Förstod ni vad jag sade? De plågar oss alltså ännu en gång med de två framföranden som vi tyckte sämst om.

Det är ju ett antiklimax av ofattbara mått. Alltså. Förstår ni? TV4 TAR ALLTSÅ REDA PÅ VILKA TVÅ LÅTAR VI TYCKTE SÄMST OM OCH SÅ SPELAR DE UPP DEM EN GÅNG TILL!

Det är så in i helvete jävla dumt. Vem har kommit på denna idioti? Varför får den fortgå? Märker ingen på kanalen att det här är dumheter? Äsch! Fy fan.

Nu blir det så där igen, jag liksom går och stör mig och så varvar jag upp mig själv och så blir jag så här upprörd, det är inte bra. Hallå? Säg något! Ska jag sitta här som en idiot nu också utan att du säger något?

Min terapeut har lyssnat tålmodigt på allt jag haft att säga. Nu talar han.

Kan du tänka dig att komma lite mer regelbundet hit till de här samtalen?

Jag svarar: okidoki och så går jag hem.