Briljans & genans - så mycket bättre
Det kan vara Ted Gärdestads-vinjetten som gör det - sätter tonen till den finaste tacos-tv TV4 någonsin gjort. År efter år.
Jag älskar att titta på ”Så mycket bättre”.
Är inte särskilt mycket för bred svenne-underhållning, trots att även jag blir allt äldre och alltmer förlåtande och tacostinn, men har förtjusats av ”Så mycket bättre” ända sedan premiäravsnittet då Plura, Lill-Babs och Petter klev genom TV4-rutorna.
Redan 2010 ansåg jag att det var det bästa underhållningsprogram som TV4 har gjort, och så är det än.
Varje säsong har varit stark. Irriterande, lycklig, känsloladdad - framför allt musikalisk. Fiaskoversionerna betyder lika mycket för programmet som storverken. Ett gott tv-program väcker känslor, även känslor av irritation. Kärlek och hat. Det där gamla beprövade, men som bara fungerar om kvalitet är grundbyggstenen.
Det är därför ett annat lysande och jättestort program, den internationellt osålda SVT-klassikern ”På spåret”, inte kommer riktigt i närheten. I ”På spåret” finns inget att irritera sig på.
Det är bara väldigt bra. I bästa fall får man reta sig på en fånig frisyr. Medan ”Så mycket bättre” ständigt balanserar på en lina av genans, smetighet och briljans.
Vid årets premiär var Ace of Base-Jennys svengelska version av Niklas Strömstedts ”Om” en sådan stund. Så otroligt dålig. Man häpnar. Strax efter kom Miriam Bryant och gjorde en svengelsk ”Sista morgonen” som var magnifik. Man jublar. Och Ison & Filles version av ”Tänd ett ljus” var faktiskt inte kass men vem står ens ut med det bisarra originalet - och vem vill ha en cover av den?
Sådana detaljer gör ett strålande tv-program.
Och vackrast av alla var Andreas Kleerups sorgliga ”Imorgon är en annan dag”, i original en urfin schlager med Christer Björkman men här närmast ett självmordsbrev.
Jag är nu inte ensam om att tycka om ”Så mycket bättre”. Det var gissningsvis minst två miljoner andra som kollade i lördags. Detta är folkets favorit-tv.
Det märkliga är att detta program, ”De beste zangers van Nederland” i originalformat från Holland, är enormt just i Sverige. Jag har inte hunnit ringa alla andra länder som köpt formatet men inget tyder på en lika formidabel succé. Det finns i åtminstone Danmark (”Toppen af poppen”), Finland (”Vain elämää”), Norge (”Hver gang vi møtes”), Tyskland (”Sing meinen song”) och Estland (Laula mu laulu”).
I England eller USA finns det inte. Kanske är det svårt att få Elvis Costello att åka till en gård i Midsomer med Cliff Richard, Lily Allen, Roots Manuvana och Seal. De har liksom redan fått alla miljoner och all kärlek de behöver. Och skulle det göras i ännu större kulturkommersiella USA måste det bli en indieversion och det är väl högst otroligt att ens My Morning Jacket skulle ställa upp på PBS.
Sverige verkar vara det perfekta sammanhanget för ”Så mycket bättre”. Och jag verkar vara den typiska svennepubliken. Lite mys, lite kultur, lite kvalitet, lite känslor. Det räcker så gott så. Det är allt jag vill ha en lördag. Det är så medelålderns medelklass är.
Och så tror jag att vinjetten, Ted Gärdestads ”Så mycket bättre” i varje årskulls version, är en stor förklaring till succén. Ett finare soundtrack till swedish tacos-tv går inte att tänka sig. Sången träffar rätt i hjärtat på det land vi kanske inte har men som vi vill ha. Ett land av samförstånd, samarbete, artisteri och kryddad köttfärs.
Veckans ...
BABE. Carl Philip, prins som förefaller ha haft sex eftersom han ska bli pappa. Grattis.
POP-ALBUM. ”13 gården”. Titiyo sjunger för första gången på svenska. Det känns konstigt att skriva, hon känns lika svensk som äppelpaj trots att hon alltid sjungit på engelska. ”13 gården” kan närmast beskrivas som en självbiografi med avstamp i mästerliga ”Solna” om Kir-fyllor på holmar, cigg, kärlek och kyssar vid vattentornet en sommar på 80-talet. Ett fint, intrikat soulpopalbum av en sann stjärna.
KOMEDITV-SERIE. ”Fargo”, HBO Nordic. Säsong två alltså - tänkbart än mer bisarr än ettan. Ny tid, nya skådisar, bland andra Kirsten Dunst. En drömserie för varje ironiker.
ROCKGRATTIS. Lars Winnerbäck, 40 år i dag! Ny singel ute också, stabila motorvägsrockaren ”Köpt en bil”.
SKRÄCK-B-FILM. ”Crimson Peak”. Guillermo del Toro, som gjorde mästerliga ”Pans labyrint”, har tappat det. En omåttligt fånig gotisk kostymfilm med en huvudrollsinnehavare (spelad av Mia Wasikowska) som inte fattar någonting. Jag gick efter en dryg timme. Kanske tog den sig? Den fick trots allt 2:or i DN och Aftonbladet.
TV-HUMOR. ”Solsidan” på TV4 är verkligen en gedigen komedi, i går på temat jämställdhet när Mickan (Bornebusch) ville starta företag och få Freddan (Rheborg) att ta ansvar för barnen. Lär väl sluta med parterapi hos Johan Ulveson.
Fråga Fredrik
Tack för din krönika om mobbning. Det är så. Väldigt få barn klarar sig igenom skolgången utan att någon gång känna sig mobbad, eller för den delen hamna bland mobbarna. Jag vet för jag jobbade länge som lärare. Det allra tuffaste var att se barn som mobbades under lång tid, att försöka göra något men inte lyckas. Då kände jag mig misslyckad. Jag avundas inte de lärare som jobbar i dag, med ännu mindre tid och resurser till sitt förfogande. Tack för mig.
SVAR: Tack själv!