Di Leva har en mur runt sig
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den fina tonen, värmen, humorn och musiken präglade även andra avsnittet av TV 4:s nya lördagssuccé ”Så mycket bättre”.
Som dock var aningen lite sämre än premiäravsnittet. Dels är Thomas Di Levas musik svårtolkad, dels öppnar han inte gärna dörren till vad som finns bakom hans image.
Hyllningarna från såväl tv-tyckare som de nästan 1,4 miljoner tittarna talar för att ”Så mycket bättre” blir senhöstens mest folkkära lördagsunderhållning i rutan. Och att den cd som släpps med de bästa låtarna blir en storsäljare.
Thomas Di Leva stod i centrum i går. Han pratade gärna om hur han mobbades som ung och hur han blev den artist han blev. Men hans image som rymdknäppis och fredstomte har han också gjort till en slags brandvägg, som ingen utom de allra närmaste får passera om det hettar till lite grann. Då hänvisar han till att han är ett ufo, ungefär. Så vi kom honom aldrig riktigt nära.
Och det var inga Lars Berghagen-tårar precis när hans låtar framfördes, mera behärskad stolthet och glädje.
Fast på sin utflykt, till ett pensionärshem, var det Di Leva själv och Petter som agerade sociala genier. Även om man anade att åldringarna nog gärna hade velat få lite mer av Lars Berghagen och Lill-Babs.
De två var över huvud taget inte med så mycket. Kanske gick de hela dagen och gruvade sig över sina Di Leva-tolkningar. Rymd-ufots ord låg inte rätt i någon av deras munnar och då fick de ingen vidare stuns i musiken heller.
Tre nummer stod i särklass:
Petter, som med sitt speciella uttryck ju måste göra om låtarna rejält, hade fräckt uppdaterat ”Dansa din djävul” så den verkligen kändes 2010, både musikaliskt och textmässigt.
Plura Jonsson, som inte verkar hysa så höga tankar om Di Leva som textförfattare, gjorde det enkelt för sig, ”Miraklet” blev till Eldkvarn-sväng med fiol.
Han fortsätter annars att vara sådär Plura-skön (fast med skjorta på). Steker ägg och bacon på morgnarna. Kommer med oväntade frågor, som om Di Leva ändå inte är Sveriges kåtaste låtskrivare.
Petra ”September” Marklund gjorde en suggestiv version, med naken, ibland nästan sprucken, röst, som verkligen tog fram svärtan i ”Vem ska jag tro på?”. Hon är programmets positiva överraskning. Så genuint glad över att platsa i detta rutinerade gäng, ger hon verkligen 150 procent av sig själv i musiknumren.