Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

Manlig vänskap är något unikt

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-25

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

Den strålande svenska tv-serien ”Våra vänners” liv är som ”Entourage” tio år senare – minus fotomodeller, marijuana och Hollywood.

Manlig vänskap som saknas i verkligheten.

Först ringde jag, sedan skickade jag ett sms: ”Går med barnvagn mot stan, fika?” Det var några veckor sedan.

När jag lyssnade på P3 förra veckan och hörde en recensent vara ”så himla trött på manlig vänskap i tv”, tänkte jag på att min vän inte svarat än.

En annan vän skickade ett långt mejl – ett riktigt mejl, ingen jävla Facebookkommunikation – när jag gifte mig nyligen, men annars har vi inte setts på kanske fyra år och bara hörts sällan. Han bor någon annanstans och gör något annat. Under flera år lekte vi nästan jämt.

Vänner försvinner när livet tar olika vägar eller kanske är det tiden som blir mindre, men försvinner gör de. Eller så försvann jag. Det glids isär. Det omprioriteras.

Recensenten i P3 talade om SVT-serien ”Våra vänners liv” och lyckades bara hitta ett exempel till, ”Entourage”, på denna ack så tröttsamma manliga vänskap i tv. I stället ville hon se en tv-serie om kvinnlig vänskap som inte var som ”Sex and the city”.

Och gärna det. Men kvinnor har ju vänner, män har ensamhet. 800 000 svenska män saknar en nära vän, enligt en undersökning av SCB från 2005. Detta faktum har skildrats minutiöst inom all form av konst från August Strindberg till Lars Winnerbäck.

Manlig ensamhet är en klyscha, manlig gemenskap är unik – både i verklighet och på tv. Både i USA och i Sverige.

Men det är inte för mesig verklighetsflykt som jag tycker så mycket om ”Våra vänners liv” (avsnitt två sänds klockan 21.00 på SVT1 i kväll). Inte heller för att det förtjusande soundtracket är komponerat av Sveriges största rockbromanceduo Andreas Mattsson och Niclas Frisk.

Det beror på att serien är bra. Den är välskriven, fyndig och fint spelad. Den är relevant och modern till skillnad från precis alla andra svenska tv-serier, förutom den flamsigare brackkomedin ”Solsidan” på TV4 som också fångar tidsandan och en sorts verklighet.

”Våra vänners liv” handlar tyvärr inte ens om vänskap i första hand, den handlar främst om fyra 35-åriga vänners egna liv.

Pontus (Jacob Ericksson) tvingas skilja sig, Mats (Gustaf Hammarsten) gifter sig, Olle (Shanti Roney) har en livshotande njursjukdom och David (Erik Johansson) ligger med en het lyxtant (Marie Richardsson) i en swimmingpool.

Alltså sådant vi män ägnar oss åt på riktigt, i motsats till att vara kommunalpampar i Svinarp eller att spela rock i Göteborg på 70-talet. Eller livet i vilken glesbygdsskildring från Trollhättan på bio som helst.

Att ett svenskt tv-program alls har ett skrivet manus år 2010 är närmast sensationellt. Normalt heter de något med ”söker” och handlar om ensamhet.

Det är ju gemenskap vi vill ha.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln