Ny forskning avslöjar: Spoilers kan vara bra!

Filmen "Gone girl" är det senaste exemplet på hur alltför mycket förhandsinformation kan förstöra filmupplevelsen. Eller hur är det egentligen? Är en spoiler alltid av ondo?

Vem ville på förhand veta hur den tolvåriga Tui i Jane Campions mästerliga drama "Top of the lake" hade blivit gravid?

För ett år sedan fick den nyzeeländska tv-serien svenska tittare att slaviskt ägna sig åt tablå-tv trots att gåtans svar gick att hitta på nätet för den som verkligen ville. Serien hade redan visats i bland annat Nya Zeeland och i USA.

I Sverige försökte otåliga tittare lägga band på sina tungor för att inte komma med en spoiler, en spänningsförstörare eller ett ovälkommet avslöjande som på förhand avslöjar handlingen.

Just nu är den oväntade utvecklingen i bioaktuella "Gone girl" ännu svårare att hålla ifrån sig eftersom så många redan läst Gilian Flynns roman.

Njuter mest

Men hur illa är det då att få veta?

Amerikanska forskare har undersökt vilka läsare som njuter mest av sina böcker, de som redan vet vad som ska ske eller de som läser helt ovetandes. De som visste mest var också de som tyckte mest om berättelserna visade det sig. Några förklaringar levererades aldrig, skriver Mårten Blomkvist, filmkritiker på Dagens Nyheter. Men för egen del har han större behållning av en film när han ser den för andra gången.

Den rafflande intrigen är med andra ord inget utan en skicklig berättare.

Erika Josefsson/TT