Suveräna skådespelare i nya ”Rain man” på Oscarsteatern
Publicerad 2021-10-09
Suveräna skådespelare bär det här vemodiga dramat om två bröder.
Den ene är en påfrestande uppenbarelse som driver omgivningen till vansinne. Hans tillstånd verkar obotligt. Diagnos: Självupptagen skitstövel. Han spelas av Jonas Karlsson.
Robert Gustafsson gör den andre. Titelfiguren, som är oemotståndligt charmig.
Rain man
Oscarsteatern, Stockholm.
Regi Emma Bucht, med Jonas Karlsson, Robert Gustafsson, Sofia Ledarp, Gustav Levin, Ulf Eklund, Thérèse Andersson Lewis.
Filmen med Tom Cruise och Dustin Hoffman kom 1988, och pjäsen utspelas samma år. Tiden fångas skickligt i scenografin på Oscars. Den här uppsättningen är större och säkrare än den från 2013 med samma huvudroller på scen.
Det är ingen komedi. I berättelsen om bröderna Raymond och Charlie Babbitt finns mycket smärta. I öppningen möter vi den ständigt ljugande bilförsäljaren Charlie i Los Angeles som försöker bluffa sig undan konkurs. Ett telefonsamtal berättar att hans pappa är död.
Vid ett möte med faderns advokat i Ohio får Charlie veta att han inte ärver de miljoner dollar han hoppats på. Istället ska pengarna förvaltas för någons räkning, vilket för honom till ett vårdhem. Där möter han Raymond, brodern Charlie inte visste att han hade.
I ett desperat hopp att ändå få ut en del av pengarna tar han med sig Raymond på en resa, som trots mot läkaren som förvaltar arvet.
Läkaren har berättat om Raymonds personlighet, som bland annat visar sig i ett behov av rutiner, att han inte tål kroppskontakt och att han har ett enastående minne. Inte minst för siffror.
Charlie, som enbart är intresserad av sig själv och sina behov, har svårt att förstå. Men han lär sig på vägen. Den hårda vägen.
Raymond är fin som han är. ”Rain man” är en berättelse om hur Charlie mognar till någon sorts insikt. Han är en i en lång rad av uppblåsta rollfigurer som lär sig att pengar inte är allt, att det finns anledning till ödmjukhet. Hur man säger Förlåt och Jag älskar dig.
Jonas Karlsson är på scen nästan hela tiden och är fantastiskt bra. Hans nervösa knäppande med handen är ett nervöst drag som speglar brodern. När han kommer till insikt om vad som hände i barndomen blir det ett aha-ögonblick som tystar hela Oscars och får alla att hålla andan.
Robert Gustafsson är också mycket skicklig och hans Raymond har en inåtvänd intensitet. När hans ordagranna världsbild möter de andras bildspråk och sarkasm uppstår ibland komik.
Sofia Ledarp spelar Charlies flickvän och samvete Susan, och ger hjärta åt en viktig biroll. Det är en rakt igenom proffsig uppsättning.
En rörande resa.
