Alex räcker inte till

Schulmans scendebut är fascinerande men saknar djup

Jag hade ingen aning vad jag skulle förvänta mig. En krönikör och, mestadels, textbaserad humorist ska försöka ta ett steg mot att bli en slags estradör i en nästan två timmar lång monolog i vardagsrumsmiljö. Med paus.

Det här kan gå precis hursomhelst.

Briljant öppning

Men det blir så snabbt uppenbart att monologen i sig inte räcker till. Efter en briljant öppning om mänsklighetens utveckling från amöba till hetsig instagram-­fetischist förvandlas – alldeles för snart – ”Älska mig!” till en scenversion av ”En ding, ding, ding värld”, ”Knäppa klipp” eller valfritt tidigt Filip & Fredrik-­program på Kanal 5. Bortglömda kändisar fnissas åt men med en ihärdig ursäkt om att det ”precis lika gärna hade kunnat vara jag”.

Jag är genuint intresserad av vad Schulman ska göra, förväntar mig förmodligen hans motsvarighet till Henrik Schyfferts ”The 90’s”, något som i alla fall påminner om en överraskning, men får något så enormt mycket tunnare tillbaka. En lättsam monolog av en priviligierad herre som till synes inte har mött en enda motgång i sitt liv.

Kanske är det jag som har svårt att se hur bågen – kanske i ett utfall av upphovsmannens lätt falska ödmjukhet – aldrig spänns högre än att drömma om att en dag få växa upp till en motsvarighet till Nöjesbladets innelistemakare Tom Hjelte eller bli medarbetare på Se&Hör.

Oerhört trygg

Som scendebutant framstår Schulman som oerhört trygg, han gillar att vara där uppe och sköter sig egentligen alldeles utmärkt. Men han använder väldigt många väl valda ord för att säga ganska exakt ingenting.

Den nästan fascinerande avsaknaden av ett djup är vad som till slut får ”Älska mig!” att haverera. Det som sägs från scenen i föreställningens början – hur vi alla är narcissister – knyts ihop med insikten om att aftonens huvudperson fort­farande är just det: en narcissist vars utveckling till vuxen man endast legitimeras av att han minsann har besökt en terapeut.

”Älska mig!” är ett fascinerande och nästan oändligt långt status quo. Noggrant nedklippt till sisådär fyrtiofem minuter hade jag kanske lämnat Karlaplan med en helt annan bild och åsikt.
 

Eftersom Alex Schulman är Nöjesladets medarbetare recenseras ”Älska mig” av frilans­journalisten Andres Lokko.

Andres Lokko