Discofebern är här

Det handlar om glitter. Och om sex. Men mest av allt om dans. Discovågen är över oss igen. Puls berättar hela sagan.

Det är natt och du är ute och dj:n spelar "I will survive" med Gloria Gaynor och du önskar att du hade blivit dumpad på ett riktigt elakt sätt så att du hade kunnat återhämta dig med hjälp av den här sången.

Och det verkar vara flera som känner så. Hiphop-producenter samplar fler discohits än någonsin. Lägg till svenska Alcazar, Sophie Ellis Bextor, Kylie Minogue. Alla tar de influenser från sjuttiotalets discokultur, både till image, text och beats.

- Jag hade kommit till ett stadium i min karriär när jag undrade vad jag egentligen ville göra. Och då beslöt jag mig för att strunta i allt annat och bara ha kul, har

Kylie sagt till musiktidningen Rolling

Stone.

Och då fanns den bara där. Discomusiken. Möjligheten att dansa hjärtat ur sig.

Vi flyttar oss tillbaka till 1974. Samma Gaynors "Never can say goodbye" toppar listorna. Exklusiva discoklubbar öppnar, klubbar som Studio 54 där kön kunde sträcka sig tre kvarter och där kändisarna och pulvret flödade. Men mest kommer gästerna av en anledning. För att dansa.

Tom Moulton, producent och dj, tyckte att låtarna var för korta - ofta bara tre minuter - och började göra nya mixar av låtarna, så att de blev lite längre. Alla ville ha sin låt Moulton-mixad. Problemet var bara att de långa versionerna inte fick plats på singlarna - så Moulton beslöt att trycka upp skivor lika stora som lp-album. Tolvan var född.

Discotexterna handlade i 99 fall av 100 om två saker: dans och sex. Den nya, frigjorda musiken skrämde föräldrar och och blev som följd ännu mer populär bland unga.

Viktigast på varje klubb med självaktning var dj:n. En disco-dj var ingen vanlig halvsunkig karl med "så många

öl du kan dricka"-löfte. Han var kvällens stjärna och glittrade mer än discokulan.

- Om du inte lägger märke till dj:n, vad är då syftet med att spela? sa legendariska Tom Savarese och fick medhåll.

Mitt i kaoset hade den till synes ytliga musiken en viktig social funktion. Discon sammanförde vita, svarta och latinamerikanska unga till samma klubbar. Den sammanförde homosexuella, transsexuella och heterosexuella.

Av samma anledning provocerade musiken. Media visade en bild av stora orgier av sexuella och kulturella minoriteter som stod klädda i underkläder och snortade kokain. Folk (läs: vita, heterosexuella, kristna) blev upprörda.

Nik Cohn, journalist på New York Post, snappade upp den nya trenden och skrev en lång artikel om den. Huvudperson i artikeln var unge Eugene Robinson, en arbetarklasskille från Brooklyn som tyckte det mesta i livet var tråkigt - utom att gå ut och dansa.

Resultatet av det blev filmen "Saturday night fever". Huvudrollen spelades av John Travolta i vit kostym.

Där och då blev discon explosionsartat stor. Helt plötsligt ville alla dansa, alla ville lyssna på disco. Skivbolagen hade lärt sig att disco sålde och producerade massvis av skivor med dålig kvalitet. Dolly Parton, Frank Sinatra och Musse Pigg spelade in skivor. Till och med rockare som Rod Stewart, Kiss och Rolling Stones influerades.

Marknaden svämmade över. Disco kändes inte kul längre. Klubbarna stängdes igen. Sakta blev det tråkigt och ohippt med discomusik. Stora folkmassor samlades för att bränna discoskivor eller helt sonika ta sig in på klubbar och slå sönder stället, allt under parollen "Disco Sucks".

Discons lillebror kom att heta hiphop. Dj:er som Grandmaster Flash och Sugarhill Gang scratchade och pratade när skivorna spelades. Resultatet blev rap. Den första stora raphiten, "Rapper"s delight" med Sugar Hill Gang, var till och med baserad på Chics "Good times". Men det är en helt annan historia.

I år finns det knappt en musikvideo utan en discokula och glittriga hotpants.

Ta det som en möjlighet.

Var inte så förbannat tråkig.

Ställ ifrån dig ölen. Förresten: du dricker inte öl längre. Du dricker drinkar. Eller bara vatten. Bra. Gå ned på dansgolvet.

Ett, två, tre" do the hustle.

Saker du inte kände till om den dansantaste eran

Glittrande discodetaljer -

accessoarer som lyser upp

Saker du inte kände till om den dansantaste eran

Annika Norlin