Strul – men kul

Joacim Forsén

helskärm

Att Magnus Uggla har förstklassig humor har bevisats under många decennier nu. I kväll konstaterar han krasst att Peace & Love går så bra att arrangören äntligen har haft råd att boka en riktig artist. Han själv.

Framför allt roligt sagt, så klart. Men faktum är att det alltid blir en väldigt speciell stämning de där gångerna då en stor folkkär svensk artist står på en så välbesökt festival som Peace & Love är i dag. En artist som verkligen samlar publiken. Precis som Uggla. Här kan plötsligt allt ifrån såpbubble­ungar och jeanskjolsgenerationen till Haglöfsföräldrar och hockeykillar i mohikanfrisyrer hitta en gemensam scen.

Det slår visserligen inga majestätiska blixtar om sångaren i kväll. Det är lite premiärförsiktigt. Teknikstrul fördärvar väl mycket av ljudet och Uggla tar tid på sig att hitta samma kaxiga pondus på scen som han har i texterna. Men allt tar fart. Samtidigt gör låtarna mycket av jobbet i kväll, inte minst ”Hand i hand”, ”Varning på stan”, ”Vår tid 1977” och ”Vittring”. Med tiotusentals skrålande fans ur minst tre generationer som kuliss blir spelningen en charmig fest som bitvis är väldigt svår att värja sig emot.