”Han är alltid min första prioritet”

Per Bjurman

Sex and the city-stjärnan om de jobbiga scenerna i nya filmen, nära vännen ”Mr Big” och det viktigaste av allt – sin son

NEW YORK. Hon önskar att hon kunde ägna lika mycket tid åt sina vänner som alter egot Carrie.

Men Sarah Jessica Parker har en annan, större prioritet i livet.

5-årige sonen James.

– Att han mår bra är allt. Om jag inte är hundraprocentigt säker på det saknar allting annat betydelse, säger stjärnan till Aftonbladet.

Man kunde kanske tro att hon skulle vara avundsjuk på den spektakulära garderoben. Eller förmågan att skriva. Eller möjligen den magnifika lägenhet en viss STOR herre skaffar henne i den glödheta filmen.

Men när Sarah Jessica Parker åter tränger under skinnet på Carrie Bradshaw är det favoritkaraktärens sociala liv hon blir mest tagen av: att stilikonen ständigt har tid att umgås med väninnorna Samantha, Miranda och Charlotte.

– För mig är just den biten det mest orealistiska i hela ”Sex and the city”-världen, säger Parker med ett skratt.

– Varifrån får de tiden? Hur är det möjligt? Jag har en väldig massa vänner, men jag har nästan aldrig tid att gå ut med dem.

– Jag har ett jobb, jag har en make, jag har åtta syskon av vilka fyra just fått barn. Mina dygn räcker inte till.

”En underbar pappa”

Men framför allt finns James – 5-åringen Parker har ihop med maken Matthew Broderick.

– Han är alltid min första prioritet, förklarar hon.

– Att jag vet att han mår bra är allt. Om jag inte är hundraprocentigt övertygad om att han gör det saknar allt annat betydelse, jag kan varken jobba eller umgås med vänner.

– Men han mår bra, Matthew är en alldeles underbar pappa och vi har haft samma barnflicka, så jag känner mig trygg. Och då borde det ju finnas tid till annat, ha ha.

Till de vänner Parker tvingats försumma hör kollegorna från ”Sex and the city” – Kim Catrall, Cynthia Nixon och Kristin Davis.

– Vi är väldigt goda vänner, vad du än hört. Men vi har i första hand fått upprätthålla vår vänskap med e-post.

– Så att få börja jobba ihop med alla de fyra underbara kvinnorna igen, efter fyra år, var en dröm.

– Första dagen alla var tillsammans, på Park avenue en eftermiddag i september, kändes verkligen magisk. Oförglömlig. Jag hade jobbat så länge för att få det här projektet förverkligat och trodde aldrig att dagen skulle komma, men det gjorde den och jag är så lycklig för det.

”Inte ett monster”

Ett annat kärt återseende var Chris Noth, som spelar Mister Big. Och det märks.

Kemin mellan Parker och Noth är, filmen igenom, iögonenfallande stark.

– Vi är väldigt goda vänner och älskar varandra innerligt, förklarar hon.

– Det innebär inte nödvändigtvis att det slår gnistor på filmduken, men det gör det mycket roligare att jobba. Kemin går dock inte att intellektualisera. Den finns där eller så finns den inte där.

– Framför allt tycker jag det är roligt att Chris karaktär utvecklats så mycket. Vi får veta att Mister Big inte är ett monster, han är en man med bra sidor och dåliga sidor, som alla andra.

De gör dock några riktigt tunga scener ihop också.

– Ja, det var hemskt. Smärtsamt. Carrie tvingas gå igenom saker som är verkligt sorgliga och de tog mig hårt. Inte för att jag spelar Carrie, det hade varit lika omskakande att läsa om.

– Men jag är glad att de scenerna finns där, jag tycker vi visar vad som händer en människa som förlorar så mycket.

Det bärande temat i filmen beskriver Parker annars som – förlåtelse.

– Filmen handlar om att bli vuxen och bland det viktigaste med att bli vuxen är att kunna förlåta.

– Som ung är det lätt att bara peka finger åt den som gör en besviken, men när man blir äldre inser man, förhoppningsvis, att ingenting är så enkelt. Och ju viktigare en relation är, desto viktigare är det också att förlåta de misstag alla begår, av olika anledningar.