Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Berit, Birgit

Svenska Akademien skänker poesi till skolbarn

Publicerad 07.56

Lagom till höstlovet ger Svenska Akademien poesiböcker till alla Sveriges mellanstadieskolor.

Äldre svenska dikter samsas med nyskrivna i antologin ”Tid för poesi”.

För två år sedan gav man poesi till sexåringarna. Nu är det de större barnens tur. Den nya antologin riktas till landets mellanstadieelever och skeppas ut i 160 000 exemplar.

– Det finns en risk när man talar om värdet av läsförmåga som att kunna delta i det offentliga samtalet. Det är sant och viktigt men läsningen kan framstå som lite instrumentell till slut. Men med poesin, där uppstår något helt annat. Ett rum av stillhet, säger Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm.

– Poesi är inte något som man ska knäcka och springa vidare ifrån, utan något som man kan komma tillbaka till igen och igen. En sorts existentiell läsning, fortsätter han.

”En uppenbarelse”

”Tid för poesi” innehåller 52 dikter utvalda av Ann Boglind och Anna Nordlund, forskare i didaktik respektive litteraturvetenskap. Bland författarna finns så väl äldre poeter som Edith Södergran och Karin Boye som nutida Laleh och Mårten Melin.

Några av dikterna är direkt skrivna för barn, men de flesta är det inte. Som en röd tråd i antologin går temat tidens gång.

För tre år sedan gjorde Akademien en liknande satsning, men då för landets sexåringar. Mats Malm blev själv förvånad över hur väl just poesi fungerade.

– Ibland får jag brev från klasser som har skrivit dikter själva och gjort bilder till. Det var en liten uppenbarelse för mig faktiskt, säger Malm.

”Mätarlarven”

Har du själv någon favorit i den nya?

– Ja, ”Mätarlarven” av Werner Aspenström. Jag kan läsa den för dig. ”Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad och spanar mot evigheten: evigheten är alldeles för stor i dag, alldeles för blå och tusenmila. Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad, och mäter upp mitt gröna körsbärsblad”.

– Den tar ju upp tid på sitt egna sätt och samtidigt tycker jag att den illustrerar ganska bra det där rummet av stillhet som en dikt faktiskt kan bjuda på.

Följ ämnen i artikeln