Amanda Jansson och Oscar Töringe i ”Tunna blå linjen”: ”Poliser vill prata”
SVT-skådespelarna om slagsmål med huliganer, besvärliga livspussel och trassliga relationer
Publicerad 11.54
Sveriges två populäraste poliser är tillbaka.
Amanda Jansson, 34, och Oscar Töringe, 41, berättar hur det är att åter spela Sara och Magnus i SVT-serien ”Tunna blå linjen”, nu tillbaka med en tredje säsong. Som handlar om allt från att gulla med barn, till att slåss med fotbollshuliganer.
– Jag drog sönder axeln när jag pucklade på den stackars stuntmannen, säger Oscar Töringe.
Nya säsongen, första avsnittet släpps på SVT Play i dag och visas i SVT1 på söndag, har ett avsnitt där några av poliserna konfronteras med fotbollshuliganer.
– Både Per Lasson (som spelar poliskollegan Jesse) och jag har varit på Cilla (Jackert, seriens skapare) om att vi skulle ha ett sådant avsnitt. Vi är båda hängivna MFF-supportrar, säger Oscar Töringe.
– Här i Stockholm finns det ju en rivalitet mellan fotbollslagen. I Malmö är det en stad och ett lag. Det finns en kraft i att alla håller på Malmö FF.
I tv-serien möter Malmö FF ett lag från Nordmakedonien, i en internationell cupmatch.
– I verkligheten filmade vi kring guldmatchen mot Elfsborg förra året. Vi fick tillgång till stadion, men filmade inget från själva spelet, vi påstår ju att det är en annan match.
Hamnar i slagsmål
Efter matchen uppstår tumult och poliser och huliganer hamnar i bråk med varandra. Oscar Töringes polis Magnus hamnar i ett rejält slagsmål.
– Den stackars stuntmannen hade massor av skydd när jag pucklade på honom. Jag slog med min batong så axeln gick ur led. Det gör fortfarande jävligt ont, jag har fått gå till kiropraktor, det tar sin tid att komma tillbaka, säger Oscar, som är väldigt nöjd med scenerna kring fotbollsmatchen.
– Det kan bli lite skämskudde om det inte skildras på rätt sätt, men jag tycker vi hamnade… mitt i krysset (skratt).
”Tunna blå linjen” hade premiär i januari 2021 och blev snabbt både tittar- och kritikersuccé. Vann tv-priset Kristallen i kategorierna årets tv-drama och årets tv-program.
Serien följer ett antal poliser i Malmö både på jobbet och privat.
Därför blev ”Tunna blå linjen” så populär
När jag träffar Amanda Jansson och Oscar Töringe ber jag dem försöka förklara seriens popularitet.
– Det var något nytt när den kom. Man hade inte sett poliser på det här sättet. Att man får följa med på jobbet men även privat och hur det ena påverkar det andra. Det finns mycket för olika människor som tittar att identifiera sig med, säger Amanda.
– Jag tror det ligger mycket i det som Amanda säger. Målet med Cillas idé var att det skulle vara något originellt. Jag tror vårt självförtroende, att vi inte anpassade oss utan vågade göra serien så unik som den blev, lyser igenom, säger Oscar.
”Bara häromdagen kom det fram en polis”
Spänningsintriger saknas nästan helt i ”Tunna blå linjen”, något som annars kännetecknar de flesta polisserier.
– Så är det ju, mycket mynnar inte ut i någonting, säger Oscar.
– Det finns inte den positiva belöningen. Som poliser vet man inte vad som händer när man åker därifrån, så är det hela tiden, säger Amanda.
Får ni mycket kommentarer från riktiga poliser?
– Gud, ja, hela tiden!, säger Amanda och fortsätter:
– Folk känner igen sig. Kan visa ett avsnitt för sin familj och få dem att få större förståelse, att det här är kanske varför jag kommer hem från jobbet och är ledsen eller nere eller bara tyst.
– Bara häromdagen kom det fram en polis här i Stockholm och pratade. Uppskattningen ligger i att serien ligger nära verkligheten. Vi ger inte heller en skönmålande bild av polisen. Den är vad den är. Poliser går över gränsen ibland, men så möter de också extremt tuffa och svåra situationer, det är ett utsatt arbete, säger Oscar.
Stora genombrottet: ”Har betytt massor”
Han tycker det är häftigt att i en tredje säsong återvända till att spela Magnus.
– Man ska inte mjölka en historia för sakens skull eller för att folk tycker om att titta på det. Men jag vet inte om man fler gånger i sitt liv kommer att ha möjligheten att fördjupa sig så mycket i en rollfigur. Det är också bekvämt. Man vet vad arbetet består av. Men det vill jag understryka: det handlar inte om att göra något med vänsterhanden, vi vet var ribban ligger, vilket hårt arbete som krävs för att komma upp till den nivån.
För både Amanda och Oscar innebar polisrollerna det stora genombrottet.
– Det har betytt massor för min karriär. Man vet ju aldrig vad som skett annars, men jag tror absolut inte att jag hade fått göra de roller jag har gjort på senare år utan tv-serien. Första säsongen, tio x 60 minuter, var ju också en jävla skola på det sättet, säger Amanda.
– Samma sak för mig. Att få visa bredden i mitt skådespeleri, säger Oscar.
”Försökte stätta stopp för allt roligt vi ägnade oss åt”
Jobbet med tv-serien har också gjort att de fått en rätt annorlunda uppfattning om vad polisen egentligen gör.
– Jag kommer från en liten ort (Skärplinge i Uppland). Där hade vi inga poliser, vi träffade dem bara när de kom till skolan och berättade om sitt jobb, säger Amanda.
– Jag tänkte att det var ”vi och dom”. Att de mest bara försökte stätta stopp för allt roligt vi ägnade oss åt, pojkstreck och bus, säger Oscar, uppvuxen i Södertälje, men allra mest i Lund.
– Nu har jag koll på det stora sociala arbete polisen ägnar sig åt. Att ta hand om människor på samhällets botten. Jag tänkte att det var socialen som gjorde det, men det är alltid polisen som är först på plats, säger Oscar.
Så blir nya säsongen
I nya säsongen har Sara och Magnus fått barn. En dotter på 1,5 år. De har problem med livspusslet. Och Saras kristna tro, att hon vill tro gott om alla, ställs mot Magnus mer cyniska inställning. Han är osams med både sin missbrukande syster Marie (Anja Lek Paulsson) och sin far (Rolf Lydahl) i serien.
Oscar har tre barn på riktigt, Amanda inget.
– Jag har både syskon och vänner med barn, men vid ett tillfälle i en scen sa Oscar till mig: Så här håller man faktiskt inte i ett barn, säger Amanda.
Oscar verkar knappt minnas den händelsen. De har ju många minnen tillsammans efter tre säsongers inspelning. Har kommit varandra väldigt nära. Stöttat och sett ett varandras framgångar i andra sammanhang. Oscar i Kulturhuset Stadsteatern i Stockholms musikteater ”Alltid vara vi”. Amanda i Teater Västernorrlands ”Jag for ner till bror”, efter Karin Smirnoffs bästsäljande bok.
SVT:s Smirnoff-serie
När jag frågar om Amanda fått frågan att spela rollen när SVT efter nyår ska göra en tv-serie av samma bok, säger hon:
– Man kan alltid hoppas…
– Det vore enormt konstigt om hon inte gör den rollen, säger Oscar.
Båda två fnissar, ler och ”har sig” på ett sätt som gör att jag tror de vet mer än de vill säga.
Och – kan det bli fler säsonger av ”Tunna blå linjen”?
– Om det görs bra, så, säger Amanda.
– Cilla Jackert har inga dåliga idéer. Om hon vill göra det, hoppar jag gärna på tåget, säger Oscar.
