Ärligt talat vill jag inte höra någon bre ut sig om diverse kåtslag
Ida Söderberg om ”Gift vid första ögonkastet” avsnitt 9
Åh, det stora sexavsnittet.
Jag är tyvärr för pryd för Gift vid första ögonkastet. Hur ska jag ha det? Först är det för slätstruket, sen trillar jag av stolen.
Men mina öron tål inte riktigt när okända människor pratar om sex. Ärligt talat vill jag inte höra någon bre ut sig om diverse kåtslag.
Uppenbarligen har jag en konservativ sida som drivs av skam men om deltagarna i ”Gvfö” upplever samma, rör de inte en min.
Så när Ida och Arvid pratar om ligg över en pasta känner jag först: nej, nej, nej.
Men det är så mjukt, rent av hjärtknipande på allra bästa sätt, hur de möter varandra. Deras öppna samtal, hur de lyssnar och tar in. Fullt av ömsesidig respekt, trots helt olika åsikter (nej, Arvid, man kan faktiskt inte sova naken med vem som helst). Jag har nog varit motvalls det här paret, men det är ju jag som har en pinne i röven. De har alla möjligheter.
Stina och Fredrik känns självklara. Och det har uppenbart retat mig av oklar anledning, att de på något sätt redan har en lunk. Den matchningen är makalös, nog bäst av alla paren.
Lina och Alex kan gå åt båda håll. Jag tycker verkligen att hennes krav har varit svåra att begripa men Alex verkar djupt förälskad. Så länge de mäktar med sina olikheter kan de säkert hitta sitt sätt. Men kanske att Lina ska sluta att fostra Alex i konversationsteknik. Om han vill beskriva maten som ”god” kan det väl få räcka. Å andra sidan, en man som inte klämmer ur sig mer än enstavigt kan verkligen irritera i grunden.
Agusts och Carolines exit var väntad. En obegriplig matchning av SVT. Har experterna enbart gått på att de två till det yttre ser ut att ha ungefär samma stil? Deras personligheter är så vitt skilda att det borde ha upptäckts tidigare. Då hade de sluppit den prekära sits de hamnade i, förvisso hade tittarna bestulits på det enda banget hittills i säsongen.
Men det jag primärt tar med mig efter avsnitt nio är modet. Hos alla par. De har verkligen kastat sig ut, i hopp om tvåsamhet. Det är ett vågat experiment och på många sätt gränslöst. Jag tycker det säger mycket när Stina berättar att hon hade så hög ångestnivå efter frieriet att hon upplevde att om hon inte skaffar sig verktyg för att hantera situationen måste hon åka till psykakuten.
Det gav också en annan bild av Stina, som jag inte tycker att vi fått se.
Hur som helst.
Jag tror på kärlek.
