Merle Haggard var ett amerikanskt monument
Ikonen var countrymusikens Mount Rushmore
Bob Dylan sa det kanske bäst i en intervju 2009:
Merle Haggard är större än Mount Rushmore.
Bredvid vissa står till och med Bob Dylan i skuggan.
Merle Haggard var en sådan person.
Att Dylan jämför honom med ett av världens mest kända berg känns inte ett dugg överdrivet.
Mount Rushmore ligger i Keystone, South Dakota. Det pryds av 18 meter höga granitbyster av fyra amerikanska presidenter – George Washington, Abraham Lincoln, Thomas Jefferson och Theodore Roosevelt. Monumentet började byggas på 20-talet för att fira de 150 första åren av USA:s historia.
Och om countrymusiken hade ett eget Mount Rushmore skulle Merle Haggards ansikte ha huggits in i sten för länge sedan. Att skriva om countrymusikens historia utan att nämna ”Hag” är lika omöjligt som att försöka berätta om hur landet USA utvecklades utan att studera Abraham Lincoln.
Merle Haggard var så närvarande och inflytelserik att hans namn blev synonymt med ett sound. Musiken, personen, rösten – han var en arketypisk manlig naturkraft.
Själv skulle Haggard säkert ha flinat åt sådana beskrivningar. Han hade ryckt på axlarna, tippat på cowboyhatten och artigt avfärdat dem som trams.
Till skillnad från vännen och kollegan Johnny Cash, som med tiden nästan framstod som ett bibliskt väsen i svarta kläder, lämnade aldrig Haggards stövlar vardagen. Den hårda, karga och ledsamma vardagen. I en intervju med Time Magazine 1974 sa Merle Haggard att han såg country som musikens motsvarighet till journalistik. Om Merle exempelvis sjöng om utanförskap och fängelser visste han vad han pratade om. När han fyllde 23 hade han redan hunnit sitta sju år bakom galler för bland annat rån.
Inte mindre än 38 singlar blev listettor på countrytopplistan i USA. Bland dem är kanske ”Okie from Muskogee” från 1969 mest känd. Singeln släpptes några veckor efter Woodstock-festivalen och var ett reaktionärt angrepp på hippiekulturen. Marijuana och LSD? Nej tack. Militären? Halleluja. Efter ”Okie from Muskogee” har Haggard i vissa kretsar, något missvisande och orättvist, alltid betraktats som en konservativ redneck från Bakersfield, Kalifornien.
Själv tog han med åren uppståndelsen med ro. Eller som han kommenterade låten i magasinet Men's Journal:
”Jag rökte inte när jag skrev ’Okie from Muskogee’. Jag trodde att det (marijuana) var orsaken till att hippiebarnen gick omkring med munnarna öppna. Så var det ju inte. Men om en människa inte lär sig något på 50 år är det något fel på honom.”
Merle Haggard sjöng om de fattiga och de förlorade, arbetar- och underklass, alkoholister och kriminella. Precis som hos de största countryartisterna finns det en speciell tröst i hans musik. Hur jävligt det än blir så har han varit där och skrivit en låt om det.
Lyssna på ”Sing me back home”. Där finns allt.