Befria idrottare - tillåt dopning
Lance Armstrong, den fantastiske cyklisten som vann självaste Tour de France sju gånger, var en fuskare och vämjelig människa.
Om dopning varit tillåtet hade allt varit frid och fröjd.
I filmen ”The program”, som gick upp i fredags och fick tre plus i Nöjesbladet, spelar Ben Foster världens genom tiderna främste cyklist, Lance Armstrong, 44.
Hans saga var fantastisk. Alldeles för fantastisk för att vara äkta.
Efter en stark start på karriären drabbades han 1996 av testikelcancer som även spritt sig till lungorna och hjärnan. Han överlevde. Efter det blev han bättre än någonsin och en ikon. Vad få visste men varenda måttligt intelligent människa misstänkte var att framgången byggde på avancerade och ihärdiga dopingmetoder.
I ”The program” framstår han inte fullt så vämjelig som i dokumentärer men det är ändå en djupt deprimerande tragedi. För att inte avslöjas tvingades han bete sig som en psykopat. Han hotade, förstörde, stämde, mobbade, utpressade och ljög sportvärlden i ögonen. Annars skulle hans heder, hans titlar och alla miljoner sponsordollar försvinna.
Folk ville tro på den vackra lögnen snarare än den skitiga sanningen. Först när han talade ut hos Oprah Winfrey 2013 föll han från kung duktig- tronen.
Det är omöjligt att inte förakta Lance Armstrong.
Samtidigt: Om dopning varit tillåtet inom elitidrotten hade allt varit chill. Utan hyckleriet hade Armstrong inte behövt gömma sig med sina nålar som vilken gatumissbrukare som helst som av samma skäl räds den repressiva staten.
Jag håller med filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö, en av få i Sverige som vågat utmana idrottskommersialismens äppelkäcka fasad. Att Armstrong inte avslöjades tidigare beror på att dopning i själva verket tolereras inom idrotten. Alltför mycket prestige och pengar stod på spel. En fällning av världen största publikmagnet hade varit katastrof för sporten. Och även om man faktiskt jagar dopare på allvar så kommer fuskare med tillräckligt mycket pengar och medicinsk expertis alltid ligga steget före kontrollanterna.
Finns det någon som tror att idrottsstjärnor bara dricker energidryck? Det är som att tro att rockstjärnor bara dricker öl. Förutom ryska förstås. Eller jamaicanska. Eller nån annanstans långt bort. Men aldrig här. Inte vi.
Dopingförbudet lever kvar därför att vi älskar myten om övermänniskan, en fascistisk tankebana som fantiserar om en vacker, stark och magnifik urkraft som triumferar över alldagligheten. Men den finns inte längre, om den någonsin funnits. Redan de gamla grekiska OS-atleterna dopade sig (med växter, svamp och fårtestiklar, sägs det).
När vi ser en idrottsman som presterar utöver det vanliga blir vi efter hundratals dopingskandaler misstänksamma. Alla som någonsin litade på den djupt övertygande Armstrong lär aldrig lita på någon igen. Legalize it! och befria både idrottare och fans denna vånda.
Om dopning vore tillåten på elitnivå skulle vi veta att den främsta vann, inte den som fuskat bäst. Vi skulle veta att det inte är några naturprodukter utan trimmade, maxade Formel 1-maskiner. Det vore orättvist mot dem som inte vill dopa sig. De vore chanslösa. Men det är de vanligtvis redan.
Barnen? Jag vet inte. Omöjligt svårt argument. Personligen tror jag att det är farligare om en 18-årig idrottare med elitambitioner självmedicinerar än får hjälp av en läkare.
Det enda som är säkert är att tragedin Lance Armstrong inte inträffat om dopning varit tillåtet. Bra film, se den.
Fråga Fredrik
Var hittar du Dylans ”The Cutting edge” för 549 kr eller vad du skrev? Kostar väl över 1 000 kr!? Vill ha den men var tvungen att köpa Lundells Box för typ 2 500 kr, huh! Sett Lundells ”sista” turné? Såg i Jönköping och ska se i Malmö och Kalmar. Fruktansvärt bra! Tack för många bra skrivna ord!
SVAR:
Tjena Andreas! Jag var nog otydlig - det var alltså på iTunes. Ingen booklet osv förstås men alla låtar. Har inte sett herr Ulf nu! Funderar FAKTISKT på att gå på sista konserten på nyårsafton! Om det nu blir sista …
Veckans ...
BABE. Miriam Bryant. Fint att den finskättade och svårt begåvade göteborgaren nu blivit ett namn i månget hushåll. Tack för det, ”Så mycket bättre”, fortfarande TV4:s bästa underhållningsprogram.
ROMAN. ”Underkastelse”, Michel Houellebecq. Många litterära referenser svischar över huvudet på mig men det hindrar inte en magisk läsupplevelse. Asroligt och skarpsynt berättar Houllebecq skrönan om hur partiet Muslimska brödraskapet 2022 vinner det franska presidentvalet i hård kamp mot nationalister. Högern är trots allt ganska nöjd med islamiseringen, de delar ju synen på det fina patriarkatet, och vänsterintellektuella säljer sig billigt för privilegier och unga fruar. Satir blir inte skarpare, alla får stryk, alla.
ALBUM. ”In color”, Jamie XX. Utsedd till årets album av Sonic och varför inte. Eklektisk soulgospelpopdansmusik av den här klassen har vi inte hört sedan det snöade på G-klubben.
HYRFILM. ”Mr Holmes”. Nödvändig för alla oss som älskar Sherlock Holmes, här vid liv 93 år gammal spelad av Ian McKellen. Mästerdetektiven grubblar över ett 30 år gammalt fall, odlar bin och är kompis med en rar tioårig pojke. Mer fin existentialism än fiffig skurkjakt.
LÅT. ”Stray bullet”, Springsteen ansåg inte att den fick plats på ”The river”. 
av Markus Larsson. Say no more.