Måns briljerar i blixtrande show
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-01
till Romeo och Julia
Hur galet kan det bli?
Shakespeare möter Metallica. Schlager-Måns är övertygande som passionerad älskare i världens mest berömda kärlekshistoria.
Musikalen blixtrar som ett nyårsfyrverkeri.
Ibland blir det för roligt. Men först alla glädjeämnen.
För man blir glad av den här uppsättningen. Historien är Shakespeares tragedi från 1590-talet, men när det är dags för sångnummer är det en djärv blandning av rock, disco, evergreens och pop.
Man blir glad av dansnumren, som pendlar mellan fenomenala och briljanta. Jennie Widegren och Fredrik Rydman från Bounce har gjort den akrobatiska och spänstiga koreografin.
Sjunger utmärkt
Man blir glad av scenografin. Här finns en skog som växer en bra bit ut i salongen och draperier och annat används nyskapande och lekfullt.
Man blir glad av skådespelarna. Måns Zelmerlöw sjunger naturligtvis utmärkt, men han funkar också bra i spelscenerna. Även den tunga andra akten och finalen där det gäller att få smärtan och sorgen att ljuda i tystnaden.
Lisette Pagler är Julia och fick rollen via den omdiskuterade auditionserien i SVT. Hon är en säker musikalartist som klarar sin huvudroll utmärkt.
Veteranerna levererar
Och duktiga veteraner. Ess som Loa Falkman och Marianne Mörck är mycket bra, och när Falkman går loss i Tom Jones gamla goding ”Help yourself” på svenska är det ren lycka.
Men den som stjäl scen efter scen är Anton Lundqvist, som spelar Romeos kompis Mercutio. En skicklig komiker som också är en sång- och dansman, och stundtals dominerar första akten.
Han och Marianne Mörck är de komiska inslagen.
Och jisses vad de är komiska.
Det är som om regissören Morgan Alling är lite rädd för allvaret i ”Romeo och Julia”. I första akten finns många scener där det måste skojas. Sånger som bromsar handlingen i stället för att driva den vidare.
Jo, kul när amman raggas upp av Mercutio i Kiss ”I was made for lovin´you” – men det tillför inte handlingen något.
Mercutios långa dikt om drömdrottningen Mab är dock från Shakespeare.
Repliken ”snacka om maximalt oflyt” är möjligtvis mer översättaren Calle Norlén.
Som det ska vara
Här finns inspirerade låtval, som Beach Boys ”God only knows” till en maffig kärleksduett.
Alla Shakespeare-uppsättningar som kan få in riffet från White Stripes ”Seven nation army” är värda applåder.
Till sist är kärlekshistorien tragisk och smärtsam som den ska vara. På vägen dit har man fått en mycket underhållande sång- och dansshow.