Skånska amazonen väcker framtidstro
Läs Zandra Lundbergs krönika
När nöden är som störst och rysskylan som svinigast.
När någon diktatorjävel fnular på att spränga mänskligheten i luften.
Då finns godhet personifierad i en schlagerveteran.
Egentligen vill man ju bara lägga ner skiten.
Nu menar jag inte Melodifestivalen eller ”Allsång på Skansen”, utan tillvaron.
Jag vill bara släcka ner, stänga av och koppla bort när jag får rapporter om att Kissie blivit polisanmäld för att ha strykhotat en journalist som har publicerat en video där hon sprider nazipropaganda och att ” Jockiboi” från white trash-såpan från Tylösand har skitit ner sig under inspelningarna av någon ny TV3-såpa.
Som grädde på deppighetsmoset har vi han den där dåren i Libyen som slaktar människor på löpande band och vädergudarna som verkligen jobbar hårt för att iscensätta en kuliss som tagen ur den värsta av jorden-har-gått-under-filmer.
Det känns som att vi håller på att tappa det.
Framtidsutsikterna har aldrig varit så här grådassiga. Inom kort har vi väl sprejat sönder ozonlagret med hårprodukter eller så bestämmer sig någon galen diktator för att förinta befolkningen med ett atombombsfyrverkeri.
Det enda hoppet, det sista som tyder på att mänskligheten faktiskt
inte är på helt jävla fel väg, det är en skånsk amazonkvinna med page.
Just det, Sanna Nielsen.
Det bor absolut ingen ondska i Sanna Nielsen. Hon skulle aldrig få för sig att dela ut nazipropaganda, högst troligen hade hon aldrig skitit ner sig i tv och Christer Björkman kommer att stupa från sin post och helvetet lär frysa till is innan Sanna Nielsen står ansvarig för något folkmord.
Sångerskan har aldrig stått för en endaste liten skandal. Hon vägrar till och med pussa sin pojkvän på bild!
Det mest rafflande hon sagt i intervjuväg är ”jag är chockad”, ord som slank ur henne efter att hon röstats vidare i Melodifestivalen häromveckan. Annars är allting för det mesta ”magiskt” och ”fantastiskt” och så otroligt FINT.
Hon är ingen trashig Brolle eller någon kaxig Linda Bengtzing.
Det är bara att konstatera att Sanna Nielsen inte bara är en schlagersångerska. Hon är det finaste och mest oförstörda och svärmorsdrömmiga Sverige har i dessa eländiga tider. Hon är ficklampan i en annars kolsvart tunnel.
Hon personifierar godhet.
Så länge Sanna Nielsen finns, finns det hopp.
Aftonbladets