Räkna med bråk
Obama pratar om samarbete med republikanerna men...
WASHINGTON. Nu ska här samarbetas.
Det påstår både segerrusiga republikaner och en lätt tilltufsad Barack Obama.
Men räkna med att de
utsträckta nävarna snart är knutna i vredesmod och oupplöslig oenighet.
Dagen efter den republikanska jordskredssegern, som inte bara ledde till majoritetsskifte i representanthuset utan reducerade antalet demokrater i kongressens lägre kammare till de lägsta nivåerna sedan 40-talet, var det begreppet alla här i ett kylslaget, blåsigt Washington ville enas kring:
Samarbete.
Den nyvalde republikanske talmannen John Boehner – som nu leder en majoritet som inte bara kan förkasta alla förslag utan måste ta ansvar för sina handlingar – talade med inlevelse om att han hoppas kunna sitta ner med
presidenten för att försöka hitta acceptabla, gemensamma lösningar på de problem som plågar nationen – främst massarbetslöshet, våldsamma budgetunderskott och stagnerad tillväxt.
Verkade villig
Och när en tilltufsad, tidvis rent nedstämd Barack Obama höll presskonferens om valresultatet i Vita huset lät det som att han var villig att ta den utsträckta handen.
– Jag hoppas att inom kort kunna arrangera en konferens med ledarskapet i båda partierna, hette det.
Det är dock mycket svårt att se hur denna samförståndsanda ska kunna överleva ens den kommande helgen.
Redan innan tisdagens blodbad till val var meningsskiljaktigheterna enorma och nu fylls kongressen av djupt konservativa Tea party-aktivister, fast beslutna att riva upp merparten av de reformer Obama-administrationen genomfört.
Och man ska ju inte glömma vad Mitch McConnell, den republikanske minoritsledaren i senaten, sa så sent som för en dryg vecka sedan:
– Vårt huvudsakliga mål är att se till att Barack Obama blir en ”one term-president”.
Saftigt nederlag
Samtidigt verkar presidenten själv långtifrån lika villig att ompröva sin agenda som Bill Clinton var efter den förödande förlusten i sitt första mellanårsval 1994.
Ja, under gårdagens presskonferens sa han att valförlusten var ett saftigt nederlag, att han var ledsen och att han behövde göra ett bättre jobb i framtiden, inte minst i kontakten med vanliga amerikaner.
– Jag behöver komma ur bubblan man hamnar i när man flyttar in här, sa han.
Men tanken att han behöver korrigera sin politik, eller rentav se över de reformer som genomförts, tycktes han avvisa.
Så onsdagens enighetsambitioner har nog ganska snart – förmodligen långt innan den nya kongressen tar plats i januari – vänts till konflikt, osämja och brutala låsningar.
Sedan börjar valrörelsen inför presidentvalet 2012.
Då blir det ännu värre...