Svensk litteraturs mäktigaste person kan inte slå uppåt
TEAM RANELID: Alex Schulman om ett infantilt bråk
Peter Englund blev känd när han skrev populärkulturella böcker om de svunna storsvenska tiderna på 90-talet. Han vann en hel del popularitet där, särskilt bland Ultima Thule-fansen, nationalisterna som viftade med svenska flaggor och lade ner en krans på Karl XII:s grav.
Jag läste någon av de där böckerna, det kan ha varit “Poltava”, men tyckte inte det var särskilt bra. Sen blev han medlem i den Svenska Akadamien och sedan en tid är han också deras sekreterare. Han är alltså svensk litteraturs mäktigaste person. Han har uppnått en position där han helt enkelt inte kan slå uppåt. Från denna position sitter alltså Peter Englund och läser en intervju med Björn Ranelid, apropå dennes medverkan i Let’s Dance. I denna intervju uppmanar Ranelid den Svenska Akademien att ta sig ut i salongerna och dansa. Det finns inte mycket förklenande i den kommentaren. Ingenting att uppröra sig över. Men någonstans i Stockholm, i någon kammare med träväggar, sitter svensk litteraturs mäkrigaste man och blir störd. Han blir så irriterad att han känner sig manad att svara.
I sin blogg skriver Englund först felaktigt att Let’s Dance är en “dokusåpa”, vilket kan ses som ett tecken på verklighetsfrånvändheten. Därefter skriver han att han uppmuntrar att Ranelid ägnar sig åt Let’s Dance, eftersom “allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”. Svenska Akademiens chef dömer alltså ut ett helt författarskap. Det är så otroligt fånigt.
Tyvärr är Ranelids reaktion på Englunds inlägg på samma infantila nivå. Han säger i en kommentar att han nu ska “ägna stor del av livet” åt att få Englund att äta upp detta. Förstår ni vilken tragik som ryms i detta påstående. Han ska ägna STORA DELAR AV LIVET åt att ge igen. Något som för övrigt borde applåderas av Peter Englund, eftersom det borde innebära att Ranelid VERKLIGEN håller sig borta från skrivandet.