The X Factor har blivit en stor maktfaktor
Därför är One Direction inget mysterium
One Direction?
Ja, det kan man kanske fråga sig.
Men egentligen är hysterin inte förvånande.
Dels har publikens behov av att skrika, stångas och gråta efter söta pojkluggar varit konstant sedan 50-talet.
Och dels har One Direction medverkat i den brittiska talangjakten ”The X Factor”. Precis som de röda och trimmade tandborstarna i Jedward, om nu någon minns dem.
I finalomgången av programmets sjunde säsong i fjol fick One Direction bland annat göra en duett med Robbie Williams (”She's the one”).
”The X Factor” skapades av Simon Cowell, entrepenören och musikproducenten och skivbolagsdirektören som slog igenom när han lekte elak domare i den brittiska och amerikanska versionen av ”Idol” i början av 2000-talet.
Upplägget i ”The X Factor” – att hitta morgondagens artister, människor som har ”det” – påminner så mycket om ”Idol” att
rättigheterna blev en fråga för domstolen. Skaparna av ”Idol” tyckte att Cowell hade snott deras format. Ärendet löstes utanför rätten.
Tack vare ”The X Factor"”har Simon Cowell fått större kontroll överhela näringskedjan, från ax till limpa. Bland annat genom att han ger ut tv-programmets populäraste namn på det egna skivbolaget Syco.
Men nog om det.
Det råder ingen tvekan om att ”The X Factor”, i en tid där karaoke-tv är det kommersiellt sett säkraste sättet att tillverka popstjärnor, har blivit en stor maktfaktor. Branschrykten säger att konceptet med tiden ersätter ”Idol” på TV4.
Uttagningarna i England får redan nu ett stort genomslag på nätet och Twitter i Sverige. Därför är One Direction inte ett mysterium.
Vill du veta vem eller vilka som orsakar nästa tonårsrabalder på en skivsignering i Stockholm eller Göteborg eller Mölndal?
Kolla upp vem som slutar trea eller bättre i ”The X Factor”.