Smart och smärtsamt med David Batra
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-21
till ”Det här var ju tråkigt”
Först är David Batra mycket rolig.
Mot slutet talar han allvar om sin smärtsamma tinnitus och sitt lidande för ett par år sedan.
Trivsam terapi.
David Batra är ensam på scen i 90 minuter och han är bitvis briljant. Batras metod är att verka positiv till allt. Berätta om ilskna lappar folk sätter upp i trappuppgången som om de var tecken på grannomtanke.
Prata om de som är rädda för att flyktingar från andra länder kommer till Sverige för att stoppa midsommarfirandet.
Mycket handlar om hans bakgrund, mamma från Skåne och pappa från Indien. Han gör skarpa iakttagelser, både i Sverige och Indien.
Det är smart och välskrivet, men låter inte skrivet utan som något han just kommer på.
Under senare år har David Batra samlat på lappar som svenska folket sätter upp i olika sammanhang, och de blir en sorts stolpar på vägen. Men det mesta av föreställningen handlar om annat.
Drabbades av tinnitus
De värsta månaderna i mitt liv. Så beskriver han känslan när han fick tinnitus och en plågsam superhörsel. ”Det här var ju tråkigt” har överraskande infallsvinklar, mycket självbiografi och en stund av smärta.
En bekant uppbyggnad. David Batra är inte riktigt lika stark som Henrik Schyffert, Maria Lundqvist eller Jonas Gardell som gjort likartade solouppvisningar, men han är stundtals lika rolig.
Hans beskrivning av den här sortens samkväm är också alldeles på pricken: Terapisession.
Både för den som står på scen och de som skrattar så att tårarna rinner.