Easy fick svensk pop att sikta mot utlandet

Dagens svenska popmusik fick en stor del av sitt självförtroende från 90-talets inhemska indievåg.

Ett av bandden som verkligen lyckades sätta den i rullning var Easy.

Trots att Abba hade blivit större än det mesta på 70-talet led svensk musik långt in på 90-talet av förödande dåligt självförtroende.

I dag är det som bekant inte minst för att något som The Knife eller Lykke Li kommer från Sverige som världen lyssnar.

Det är en atitydförändring som har massor med internet att göra men började långt tidigare.

Den svenska indievåg som rullade igång i slutet av 80-talet och exploderade med full kraft i mitten av 90-talet födde inte bara bra musik utan skapade inte minst en samhörighetskänsla och ett nätverk som fick band i hela landet att våga tänka att vi kan bli Blur eller Nirvana vi också, bara vi är originella och vet vad vi vill, vi behöver inte harva fem år i Sverige först.

Väldigt många av de som gör den mest populära svenska musiken i dag – från Håkan Hellström till Robyn – är direkt eller indirekt formade av den eran.

Det första bandet ur den svenska indievågen som verkligen visade att det går att nå ut var Easy från Jönköping. De fick kontrakt med det på den tiden tunga brittiska indiebolaget Blast First och spåddes en lysande framtid när de gav ut sitt psykedeliaskramliga debutalbum ”Magic seed” 1990.

Men trots att plattan lär ha sålt bättre än första Sonic Youth-albumet när den släpptes lades Blast First ned kort därefter och Easys internationella karriär kom av sig.

”Magic seed” är inte bara en viktig milstolpe för utvecklingen av svensk pop. Det är framför allt en alldeles för förbisedd platta. Johan Holmlunds drömska refränger har en ton som ingen annan riktigt har kommit åt.

I morgon, tjugo år senare, gör Easy temporär comeback på Emmabodafestivalen för att spela ”Magic seed” i sin helhet.

Få av er som är i där i år lär ha en relation till Easy. Men ge dem gärna en chans. Låtar som ”Cloud chamber” och ”Between John & Yoko” är nämligen lysande gitarrpop, som fortfarande låter häpnadsväckande modern.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln