Mina barn hejar mer på Yohio …

Jan-Olov Andersson

Nöjesbladets Jan-Olov Andersson har hårdgranskat världsstjärnorna i 35 år.

 Nu vänder han blicken mot schlagereliten.

I dag: Martin Stenmarck

Du är ju flickornas Laban. Hur många skamliga förslag har du fått under alla ”Ladies night”-turnéer?

– Tillräckligt många, kan inte sätta en siffra på det.

– Första året då när Michael Nyqvist och Peter Magnusson var med … vi uppträdde i en alldeles för liten lokal i Karlstad. Plötsligt var det ett femtiotal kvinnor som höll fast i benen, jag har aldrig blivit så överöst av fräcka förslag som då. Fast då var jag mer rädd än smickrad.

Har du gjort något åt alla fräcka förslag?

– Varje gång, genom att tacka nej. Och de flesta är nog medvetna om att jag är ihop med Hanna (Hedlund). Vi är inne på vårt 17:e år tillsammans.

Så hon har aldrig gett dig ett kyskhets­bälte i julklapp?

– Nej, hon tycker snarare att jag bör shapa upp mig, raka mig ordentligt och så, ge tjejerna något att drömma om. Det ingår i spelet med ”Ladies night”.

Så det var inte hon som förbjöd dig att vara med på senaste turnén?

– Nej, då ville jag vara pappaledig, det var den viktigaste orsaken. Det kan ju ha varit sista chansen att vara pappaledig.

Filmen ”Kärlek deluxe” floppade. När din rollfigur i en scen vaknar upp i sängen hos Moa Gammel, hade det inte blivit mer publikdrag om han hade slängt kalsongerna och visat allt?

– Det är möjligt. Eller också hade det gått ännu värre. Jag gjorde en ”mini-De Niro” för rollen, gick upp tio pannor, han skulle vara så. Nu vet jag också hur filmvärlden fungerar. Vi prövade minst tio par kalsonger och valde sedan de fulaste. Det skulle kännas som att han hade sitt favoritpar som han hade köpt för femton år sedan.

Dina tidigare filmerfarenheter består av att dubba ”Spirit – hästen från vildmarken” och ”Bilar”. Vad känner du dig mest som, en häst eller en bil?

– Jag ligger nog närmare hästen. Första gången jag såg filmen höll både mina småsyskon och de på filmbolaget på att skratta ihjäl sig. Jag skulle försöka prata som Matt Damons originalröst. Sedan hade de speedat upp rösten så jag skulle låta yngre. ”Jag gick från att vara föl till hingst …”, när jag sa det lät det som en gammal svensk pilsnerfilm.

Senast (2005) i Melodifestivalen var det med Las Vegas-inspirerade numret och låten ”Las Vegas”. Men inte visste du vad du gjorde då, du hade väl inte ens varit där?

– Nä, jag åkte dit efteråt och träffade Aftonbladet. Per Bjurman visade mig stan från dess allra bästa sida. Lärde mig spela tärning, craps. Jag vann 12 000 spänn. Tillräckligt för att känna fy fan vad roligt det är här. Har varit där tre gånger till.

Men du brakfloppade i Eurovision song contest i Kiev i Ukraina. 19:e plats av 24 deltagare. Varför?

– Musik är så, vissa saker gillar man, andra inte. Jag tycker att vi gjorde bra ifrån oss. Kanske var det hela öststatsgrejen, det var så Rysslandfierat, och temat i låten, det kanske var för amerikanskt och glamoröst.

Nu tävlar du med ”När änglarna går hem”. Vad sjutton är det, en vaggvisa, eller?

– Det är väl bra om folk tror det. Det börjar lugnt, sedan blir det bara mer och mer. Jag har en känsla för låtar som funkar, det här är en storslagen och dynamisk melodi.

Ryktet säger dock att inte ens dina barn kommer att rösta på dig?

– Livet är hårt. De har tre grejer de hejar på. Yohio, Anton Ewald och Little Great Things. Oscar Zia tycker de också är bra. Nu går de runt hemma och sjunger på Linus-hette-han-va’, ”Bröder-nå’ting”. Fast i stundens hetta vill jag ändå tro att de håller på pappa …

Brottsregistret

Jag är portad på Spy Bar sedan sex, sju år tillbaka. Jag blir extremt förbannad om någon behandlas illa. Det var en så’n situation, jag tog parti för en person, dörrvakten ljög, till sist fick jag veta att jag aldrig mer skulle få komma dit.

Jag körde 69 på en 50-sträcka. Polisen blev lite chockad när jag sa: Det är snabba puckar, bara ge mig böterna.

Jag har aldrig kört rattfull, det är jag extremt noga med, men på cykel har det väl hänt …

Jag har snattat en gång, när jag var tolv. Kommer inte ens ihåg vad det var jag tog, det var till min lillebror. Jag blev stoppad i affären och fick höra: Jaha, hur är det här då? Inget jag är stolt över.

Jag har aldrig provat droger. Röker inte ens, har aldrig gjort det. Och dricker jag alkohol blir jag bara väldigt kärleksfull och tycker om alla människor.

Jan-Olovs dom

Misstänker att bakom det vänliga leendet är nog Martin inte så lite full i fan. Håller knappast 110 på motorvägen. Skulle inte tacka nej till lite hembränt när han är på turné i Norrland. Bluffar säkert också ofta i poker. Gangsterfaktor: