"Jag är egentligen en ensamvarg"

Med sina femtioelva projekt, en stil som är motsatsen till lagom och en kometkarriär på Stureplan är låtaktuella Rebecca Simonsson svår att efterhärma.

– Jag har alltid pushat för att tjejer ska ta mer plats, säger hon.

Kanske har du sett henne vid dörren på nattklubben Hell’s Kitchen i Stockholm. Kanske har du läst hennes blogg eller sett henne på någon röda mattan-bild. Då vet du vad vi menar. Men för er som ännu inte fått upp ögonen för den iögonfallande 26-åringen – här är Rebecca Simonsson:

Hon slog igenom 2006 i eurodiscogruppen Sunblock som bestod av tre lättklädda modeller, utvalda av Bingo Rimér, och två manliga producenter. Gruppen, där även Oksana Andersson ingick, släppte tre framgångsrika covers – Baywatch-låten ”I’ll be ready”, Robin Becks ”First time” och Coronas ”Baby baby” och turnerade världen över. Men gruppen splittrades efter ett och ett halvt år.

Efter en tid på ett vanligt kontorskneg erbjöds Rebecca Simonsson att bli klubbchef, först för Sturecompagniets uteservering och sedan för nattklubben Hell’s Kitchen. Hennes uppdrag var att se till att ställena var fulla. Med rätt folk; kända ansikten, tjocka plånböcker och partyhöjare.

Hon startade sin framgångsrika blogg på Stureplan.se 2009 och började dela med sig av sina tankar, sitt klubbande och framförallt sina outfits. I dag har hon etablerat sig som en av våra mest vågade stilikoner med epitetet ”Sveriges Lady Gaga”, en liknelse som hon i och för sig är rätt trött på. Men modeintresset har även lett till att hon fått designa två klädkollektioner – för Nelly och Solo – och i höst kommer en ny, ännu hemlig, kollektion.

Samtidigt har hon återgått till området där allt började – musiken. Under artistnamnet Rebecca Stella släppte hon 2010 låten ”Swag in a bag”. Hon signades av det überheta amerikanska skivbolaget Ultra som har artister som Adrian Lux, Deadmouse och Avicii. Och nu är hon aktuell med singeln ”Give me that o” – en elektronisk dansgolvsmagnet med en snabbhäftande refräng.

Sofis mode träffar den stilmedvetna sångerskan/bloggerskan/klubbprofilen/designern och hennes vita chihuahua Edie (döpt efter modeikonen Edie Sedgwick) i hennes vitmålade vindsvåning i Vasastan i Stockholm.

– Jag har alltid hoppat runt mellan olika saker. Jag hatar att fastna. Men det känns som om allt går hand i hand – mode, nattklubb och musik. Folk får tycka vad de vill, men sång är något jag velat hålla på med ända sedan jag sjöng i kör.

När man läser om allt som Rebecca Simonsson gjort kan man få prestationsångest. Men hennes resa från den lilla uppväxtorten Viskafors utanför Borås till Stockholms innekrets kan också fungera som inspiration.

– Jag får massor av mejl och kommentarer från unga tjejer i småstäder, och det är jättekul!

Att stötta andra tjejer har alltid varit viktigt – särskilt i en omgivning så full av konkurrens, vassa armbågar och skitsnack.

– Jag skulle gärna vilja säga att tjejer är bra på att hjälpa varandra. Men det finns så mycket avundsjuka. Det gäller att omge sig med rätt personer. Jag har alltid pushat för att tjejer ska ta mer plats.

När hiphopstjärnan Jay-Z var på Sverigebesök nyligen var det inte Rebecca Simonsson som stod för partyt, men hon var en av de inbjudna. På röda mattan visade hon upp sig i en näst intill genomskinlig klänning – och gröna hårtoppar.

Hur gör du för att våga ta ut svängarna med din stil?

– Jag har alltid gillat att experimentera med mode. Min mamma hade en frisörsalong så jag började färga håret som jätteliten och tjatade till mig mina första klackskor när jag var elva. Sedan har jag bra folk i min närhet som stöttar och peppar. Men att våga sticka ut är något man får öva upp. Jag har alltid gillat att klä mig kvinnligt, framhäva mina former.

Det är många som beundrar hennes vågade outfits, men ibland får hon mindre roliga reaktioner. Efter årets Gulbaggegala lade en tidning upp bilder på henne, regissören Lisa Aschan och blogg-pionjären Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, på sin sajt under rubriken ”Tuttchocken” tillsammans med en omröstning om vilken urringning som var ”värst”. Många reagerade, inte minst Rebecca Simonsson själv.

– Det var så himla töntigt skrivet! Det var tre tjejer med natur-liga bröst, utan push up. Men i stället för att hylla att vi vågar visa upp våra kroppar som de är, så gör de oss till något negativt.

Rebecca Simonsson har alltid vågat visa sin kropp – i Sunblock, på klubben, på röda mattan – och i början av sin karriär gjorde hon utvik i herrtidningar. Något hon varken ångrar eller skäms över. Tvärtom har hon i en debattartikel i Aftonbladet försvarat så kallade glamourmodeller och skrivit att de har rätt att bli bemötta med respekt och slippa offerstämpeln. ”Att posera i bikini tar inte värdigheten ur en kvinna” skriver hon.

Däremot är hon noga med hur mycket av sitt privatliv hon visar upp.

– Jag har en mental spärr för hur personlig jag är på bloggen. Jag skulle inte avslöja vem jag är kär i.

Framöver kommer hon fortsätta satsa på musiken, designa kläder och jobba för Stureplansgruppen. För att orka hålla alla bollar ovanför marken ser hon till att ha dagar med datorn som enda sällskap.

– Jag är egentligen en riktig ensamvarg, och stunderna för mig själv gör att jag klarar av allt annat.

Vad som händer i framtiden? Vad som helst.

– Jag älskar att testa nya grejer, jag ser det som att jag har lyckats bara jag fått försöka. Men när jag blir äldre kanske jag sitter i något skruttigt hus på Ibiza och skriver låtar.

Anna Flytström