Tjockt med mossa på Fredriksdal
Uppdaterad 2015-06-15 | Publicerad 2015-06-13
En tunn fars med poänglösa repliker
HELSINGBORG. Nej, det här funkar inte. Det dammar om 1700-talspjäsen med Johannes Brost som självupptagen herreman omgiven av listigare kvinnor.
Eva Rydberg och Marie Robertson sliter imponerande men det är ont om skratt.
Det hade varit roligt om Ludvig Holbergs ”Den stundesløse” från 1723 varit tidlös komedi. Här verkar den hopplöst föråldrad. Den minimala intrigen berättas i omständliga förklaringar riktade direkt till publiken, och det verkar som om uppsättningen tvivlar på pjäsens bärkraft.
”Ingen komik”
Poänglösa repliker försöker hitta skämt i att nämna Holberg eller skillnader mellan 1700-tal och nu. Ingen komik uppstår i scener eller situationer, utan då och då utför någon av skåde- spelarna solonummer där de ska spexa till det.
Klassisk intrig
Mest Oldfux (Robert Rydberg) som låtsas vara olika jobbiga figurer för att förvirra Johannes Brost redan stressade herreman.
Han vill gifta bort sin dotter med en bokhållare. Hon älskar en annan. Pigan Pernille (Marie Robertson) tänker ut planen där folk ska utge sig för att vara andra.
Eva Rydberg är hus hållerskan Magdelone som vill bli gift, och det känns torftigt att alla skämt kring Magdelone går ut på att hon är gammal och anskrämlig.
Så här mycket mossa har jag aldrig sett växa på Fredriksdal. En tunn årgång.