Så sörjs Jerry Williams av stjärnorna
Uppdaterad 2018-08-31 | Publicerad 2018-03-26
Jerry Williams blev 75 år.
Nu sörjs han av hela Sveriges kändiselit.
– Vi är ett gäng som hamnat i den åldern där leden börjar glesna, det är lite jobbigt, säger Björn Skifs.
Jill Johnson:
”Jerry var en riktig sköning och en av våra största legender och musiker. Glömmer aldrig när han var med mig i Nashville på Verandan och berättade om en man som ’drog in årorna’. Jag fattade inte vad det betydde och vi hade väldig kul åt det. Förutom det faktum att han var en stor artist så var hans slang och humor något jag älskade hos honom. Nu har Jerry "dragit in sina åror" och han kommer att vara saknad för all framtid. Mina tankar går till hans nära och kära”, skriver hon i ett mejl. Läs mer här.
Sven Wollter:
– Det här var väldigt, väldigt, väldigt oväntat. Jäklar vad ledsen jag blir. Fasen också. Jag har beundrat honom genom åren, våra karriärer var skilda men har löpt parallellt. När jag fyllde 80 år 2014 ordnade de en fest på Musikens hus i Göteborg för mig. Då bilade Jerry ”Jerka” Williams från Stockholm, körde några nummer och åkte hem på natten, allt bara för min skull. Det var för underbart fantastiskt.
Jerry Williams hade precis som Wollter starka vänstersympatier och hyllade då Sven Wollter som ”en höjdarman med bra värderingar” för tidningen Proletären.
– Jag har beundrat honom, att han har beundrat mig är jag bara tacksam för.
Anders Berglund:
– Jerry var en fantastisk person, vi har jobbat tillsammans till och från under nästan 50 år säkert. Från början på 70-talet och nu senast ”Stjärnklart”, det har alltid varit lika roligt att jobba med Jerry, vi var själsbröder på något sätt. Vi hade en väldigt fin relation och har garvat mycket ihop. Han var en underbar person så detta är väldigt sorgligt. Han borde haft många år kvar. Detta kom som en chock. Han var ju en renlevnadsmänniska, sportade och tränade och var alltid i fin form.
Robert Wells:
– Jag fick höra det från en kollega när jag stod på gymmet. Han turnerade ju i vintras, det här måste ha gått fort. Det känns otroligt konstigt. Redan ’85 spelade jag i hans band. Vi spelade i Ljuddals folkets park, en natt när jag inte kunde somna gick jag ut och mötte åtta raggare och då var det inte poppis att vara långhårig stockholmare. De kom över till mig och såg hotfulla ut och jag tänkte: nu är det kört. Den första killen tittade på mig, och sa: ”äh han är lugn, han är med Jerry”. Han hade sett min turnéjacka. Jerrys gäng rörde man inte. Sedan fick jag äran att bjuda tillbaka och ta med honom på Rhapsody in rock-turnén 2002. Det var så stort för mig som är Solnakille från grunden, han bodde i samma kvarter så han har alltid varit en idol för mig. Däremellan träffades vi på AIK-matcherna, han var otroligt hängiven AIK. De gångerna man möttes var som att träffa en gammal polare. Vi snackade om bågar även om han hånade mig, man ska inte köra amerikanska hojtar utan Suzuki. Japanska. Men det behövde inte alltid pratas så mycket. På scenen spred han en så enorm energi, vi blev som tävlingshästar när han slog takten på bröstet. Han sparkade ut oss unga trötta musiker för att springa i skogen och gå till gym. När vi åkte på min turne sa han: ”nu får du fan börja träna”. Men han var också en riktig partajare, det var inte så att han gick och la sig efter spelningarna. Det var en fröjd att jobba med honom. Jäklar vad mycket musikanter han har gett jobb. Han körde fullt ut hela tiden.
Anders ”Moneybrother” Wendin:
– Jag är i chock. Jag såg honom live senast för knappt ett år sedan och det var en energi som väldigt få i min generation har när de kliver upp på scenen. Jag har en enormt stor respekt för honom. Jag vill också övertyga publiken med energi, att det de ser på scenen är på riktigt, för mig var han en mästare på det. Jag har sett honom på julgalor där artisteliten drar hit efter hit från listorna. Sedan kör Jerry Williams tio låtar som ingen har hört, men det är inget snack om vem som var kvällens huvudnummer. På ren jävla energi och scenutstrålning kunde han göra storverk. Jag är uppriktigt ledsen. Jag trodde inte han kunde dö. Jag beklagar så till hans familj.
Moneybrother gjorde jullåten ”Falling in love (with christmas)” ihop med honom 2006, en duett mellan en far och en son som sitter på varsin sida av jorden och drömmer om en återförening.
– Min högsta önskan var att göra den med Jerry så jag pratade med hans agenter som satte ihop ett möte. När han kom in i rummet drog jag efter andan för att han var så mäktig. Jag hade inte tänkt så långt som att spela in låten innan, men de hämtade en gitarr, jag sjöng tre ord och han sa: ”stopp stopp det räcker – vi kör”. Han hade så feeling.
Sedan har de träffats då och då i olika sammanhang.
– Och så har jag gått på hans konserter. Ett band frågade mig om jag ville gästspela på nån festival nere i Småland och jag tackade ja bara för att få se Jerry där.
Björn Skifs
– Nej. Nej. Herre min je. Detta kommer som en superchock för mig, han var så aktiv och viril. Vi har inte jobbat ihop så mycket men vi har stött ihop flera gånger och pratade flera gånger om att göra något ihop men det blev aldrig så. Det kom aldrig till skott. Han är en av de få som verkligen hållit fast i sin genre i med- och motvind. Det fanns tider, som under pop-eran på 60-talet och punken där han envist höll sig till sin rock’n’roll. Jag har alltid tyckt att det varit beundransvärt. Hans personlighet och attityd stämde så väl ihop med den äldre typen av rock’n’roll. Där tappade själva rok’n’rollen sitt fotfäste. Jag trodde att han hade många år kvar på scenen och på sin hoj. Vi är ett gäng som hamnat i den åldern där leden börjar glesna, det är lite jobbigt. Men så är det. Det är livet. Ingen klarar sig.
Monica Törnell:
– Det är en enorm förlust, han tillhör vår kulturskatt. Det är en kulturpersonlighet som på många sätt har funnits i mitt liv sedan jag var 8-10 år. Då hade jag en lista på artister jag trodde skulle finnas kvar länge och det var två som var lika bra varje gång jag såg dem här hemma i Söderhamn. Det var Jerry Williams och Lill-Babs och det har ju visat sig vara helt rätt. Både Lill-Babs och Jerry Williams hade förmågan att lyfta sin publik från noll till 100 varje kväll, år ut och år in. Det är inte alla som kan.
Tommy Körberg:
– Vi lever och vi dör, herrejävlar i helvete. Folk trillar av pinn hela tiden här nu, det är väl dags för en själv snart. Jerry Williams gjorde koreografi till Tom & Mick & Maniacs 1967 när vi hade premiär på Skansen. Sen gjorde vi en turné och då gjorde vi ett nummer som hette Tom & Jerry. Ett pangnummer!
Nu är det många år sedan Körberg träffade sin gamla kollega.
– Jag har träffat honom sporadiskt ute på turnéer, man ses på nåt hotell, men vi har inte jobbat så mycket ihop. Det är många år sedan vi sågs. Han var en rolig jävel. Han hade sitt speciella språk om man säger så. Det enda han hade emot sig var att han var AIK:are.
Så stolt över att fått äran att sjunga tillsammans med dig Jerry. Du är för evigt en av Sveriges största artister. Och hela Sverige kommer sakna dig nåt fruktansvärt. Du var kungen. Vila i frid.
Lasse Samuelsson, kapellmästare
– Det är förjävligt. Han är den artist jag jobbat mest med. Vi gjorde några tv-program för några år sedan men 1965–75 hade vi bandet The Dynamite Brass. Det är den artist jag vart mest utomland med: i Skandinavien, Amerika, Australien, Kuba, Israel, Kuba bland annat. Det var en jävla härlig kille alltså. Det är lite förjävligt att det ska hända en kille som är så jävla schysst asså. Vi har haft kontakt hela tiden, han har kommit på mina födelsedagar och jag kom alltid på hans. Det var som när man gick på muggen ett tag: man kom tillbaka och så var det samma gubbe. Det är den mest ärliga artist jag jobbat med och jag har jobbat med alla. Han gjorde det han ville och häll fast vid det. Det var otrevliga nyheter detta, han skulle inte dö. Det är för tidigt. Det är orättvist.
Leif ”Blixten” Henriksson på arrangören Blixten
”Jag har känt Erik (Jerry) i 50 år och han är den finaste personen jag jobbat med. Han var alltid ödmjuk, varm och extremt omtänksam. Han brydde sig alltid om alla andra och satte dem alltid i första sätet, att han var osjälvisk är en underdrift. I nästan 50 år har han funnits runt mig, mer eller mindre dagligen, så sorgen och saknaden jag känner just nu går inte att beskriva i ord. Mina varmaste tankar går till Jerrys familj”, skriver han i ett sms.