Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

Kent vet vad som är läskigt: barn

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-05

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jodu, man vet att det är halloweenvecka när barn dumpas i soptunnor, Gemini (Anders och Karin Glenmark) släpper en samlings-cd och justitieminister Thomas Bodström sjunger ”La dolce vita” i dragkläder uppbackad av Thomas Östros och Pär Nuder.

Herregud vilken skräck. Vilken ångest.

Jag satte på ”The shining” på dvd för att få ett komiskt avbrott från social-

demokraternas partikongressfest.

Men sedan kom obehaget krypande igen. Spår två på Kents nya ”The hjärta & smärta ep” fastnade på repeat. Om och om igen. Ett omen från helvetet.

Gothmarodörerna från Eskilstuna vet vad som är läskigt: barn. Barn är gastkramande skräck. Barn är terror. Och barnkörer är direkt obscent obehagligt.

I Kents ”Dom som försvann” sjunger barnen ”tänd eld på dina tankar med dina svarta tysta tårar”, egentligen en relativt oskyldig strof men i barns oskuldsfulla strupar blir den svettigare än Haley Joel Osments replik ”I see dead people” i ”Sjätte sinnet” eller Scarlett Johansson i ”Horse whisperer”.

Vad? Scarlett i ”Horse whisperer”? Är hon läskig?

Ja, fruktansvärt. Nästan som Macaulay Culkins vämjeliga sötma under 90-talet.

Det är de plirande, gulliga, bedårande lillgamla barnskådisarna som givit oskyldiga biobesökare paniksymptom och kräksjuka ända sedan Shirley Temples marängfluffiga 40-tal. Det skulle därför inte förvåna mig om Londonkvinnan som slängde sitt barn i en soptunna just hade sett en film med, säg, Dakota Fanning.

Observera att jag inte säger att det är okej att slänga barn i soptunnor. Jag säger bara att det är begripligt om Dakota Fannings käckt tandvita leende får en fullständigt frisk männi-ska att bli galopperande psykotisk.

Kent har insett barns läskighet och vinner därmed årets skräckvecka – trots en rysligt imponerande sånginsats från skräckminister Thomas Bodström iförd blond peruk och, erm, orange, eh, galablåsa. Snälla, låt oss inte behöva se det igen.

Veckans...

Fredrik Virtanen

Följ ämnen i artikeln