"Han är trivsamt vidrigt osvensk"
Fredrik Virtanen slår fast vem som är inne och ute i nöjesvärlden - VARJE LÖRDAG
Pompös, självgod, sexistisk, fascistisk.
Härskaren Jonas Bengtsson i "Riket" är ett underbart svin.
Och sugen på stryk, gissar jag.
Dokusåporna har legat sjuka 2005.
"Fame factory", "Top model" och "Robinson" var bara lite förkylda. "Big brother" och "Club Goa" drabbades av svår vinterkräksjuka. Medan "Biggest loser" med Martin Björk faktiskt dog av akut uselhet.
(Puckoparaden "Paradise hotel" var som klamydia, om vi nu ska dra de här sjukdomsmetaforerna för långt).
Men "Riket - stormaktstiden" is bringing it all back home, som Bob Dylan uttryckte saken.
Premiären innehöll den lyckade dokusåpans alla kännemärken: intelligent ton, sociala konflikter, dyr produktion, färgstarka karaktärer och klassproblematik. (Samt trevligt omotiverad nakenhet).
Stjärnan var den härligt vämjeliga Jonas Bengtsson, 44.
- Ta i då, kvinna! beordrade den galtliknande entreprenören, som på avmätt dreglande storbondeskånska just hade förkunnat:
- Jag tror mer på straff än på belöning.
Så ska det låta. Om det ska bli bra tv.
S/M-Bengtsson kan bli en av Sveriges största dokusåpastjärnor om han fortsätter så trivsamt vidrigt osvenskt.
Bengtsson ställdes i smart kontrast till de underklassiga han trampade på.
Gogodansösen Sara Motavalli, 22, tvingades massera härskaren, tog det illa och förklarade osmidigt att hon "inte tar nån skit". Och platschefen Robert Lixörn, 39, var oklokt obstinat och så fylld av komplex och försmått klasshat att han spottade härskaren i ansiktet!
Det var dokusåpe-marxism.
När Stefan Sauk beordrade härskaren att sitta i hans knä, som ett barn, var Bengtsson smartare än Lixörn och Motavalli. Han fann sig flexibelt i förnedringen och såg den större bilden. Vilket är klyftigare än att ta till nävarna eller spotta någon i ansiktet.
Han verkade rent av uppskatta det. Härskare Bengtsson vill nog bestraffas för sin vidrighet. Gärna med vasst ris på de platta skinkorna.
Men det kanske är för mycket att hoppas på i en redan utsökt dokusåpa.
BLOGGPUFF:
Tydligen hittade hon "fyra gamla diskborstar som det växer djur i" i min städskrubb.
BABE. J onna Sima. Stjärnrecensent.
IDÉ. Tänk om O asis gjorde en dyr, stor high-fi-cover av B abyshambles snart-klassiker "Fuck forever". Fruktansvärt bra, eller hur?
CITAT 1. "Kärlek är en handling, tillit är en förmåga. Önskar att jag hade någon att bevisa det för, innan jag gör min sista piruett och dör". U lf Lundell, "Odysseus Park avenue".
CITAT II. "Nån begår självmord. Sedan är det nån annans tur att begå självmord". Komikern D ylan Moran om Sverige i S chyfferts "Dokument humor". Tack, Bergman.
ROCK-DVD: "Live 8". Jag var i Hyde park och R obbie Williams var lika enorm i verkligheten. Men viktigare: dvd:n bevisar att P ete Doherty inte fuckade upp T -Rex:s "Children of the revolution". Det gjorde gräddbakelsen E lton John och hans vulgära refrängsång.
RETRO-MP3. "Make your own kind of music" med M ama Cass. Inte bara för att F redrik Wikingsson älskar den.