Klart som korvspad att Munther är i final
Publicerad 2013-02-21
Läs Markus Larssons krönika om schlagerdelfinalen i Malmö
MALMÖ. En go och glad göteborgare skulle ha sammanfattat saken så här:
Det här blir en mycket munther historia.
Om inte Ulrik Munther går direkt till final på lördag?
Det vore som en värld utan gravitation.
En julafton utan must. Ett Army of Lovers utan Bard. Kapitalism utan girighet. En Guldbaggegala med humor.
Det vill säga: ganska konstigt och orimligt.
I fjol presenterade sig 19-åringen från Kullavik för tv-tittarna genom bidraget ”Soldiers”.
Han slutade trea i finalen trots att låten var ett poänglöst fjös.
Munther förutspås därmed göra samma resa som Loreen och Eric Saade. Han gör debut i tävlingen och väcker intresse. Och den andra vändan blir succé.
I år har Munther tävlingens starkaste vallarteam.
Låten är skriven av männen bakom ”Euphoria” – Peter ”Skitglad” Boström och Thomas ”Barba Gul” G:son. Och dess sound … mamma mia, de tar inga risker. Det ska vara bra fäste uppför och bra glid i utförsåkningen.
”Tell the world I’m here” är skräddarsydd för att flyga rakt upp i tjottaballongen på svenska medelklassen. Det är lättsam rock som inte skrämmer bort någon, med tydliga lån från Coldplay och U2. Det skadar inte direkt att Ulrik Munther själv är ett artistiskt fredagsmys som inte gör en fluga förnär. Han bär snarare ut flugan på silverfat, klappar den på huvudet, masserar vingarna och bjuder på kanelbulle.
Lägg till att Munther har tävlingens bästa startnummer – sist ut av alla – och att framträdandet kommer vara påkostat och snyggt.
Summan blir en finalbiljett. Allt annat vore ett ”herregud”. Med 22 stycken ”r”.
Men vilka skuggar honom?
Ralf Gyllenhammar har årets enda riktiga hårdrocklåt – nej, State of Drama är ungefär lika mycket hårdrock som Måns Zelmerlöw – och borde därför väcka en av tävlingens röststarkaste målgrupper.
”Idol”-bekante Robin Stjernberg, som också satsar på vaniljglass à la Coldplay, är en tänkbar skräll. Likaså Behrang Miris fotbollsklackiga ”Jalla dansa salwa”. Det är förbannat mycket ”jalla” i den glädjeyran, kan jag lova.
Army of Lovers?
Blir säkert ett fantastiskt spex. Men jag antar att gruppens chanser vore lite större om låten innehöll mer än ett roligt ord:
Kinky Kong.
Larssons läckraste
Ralf Gyllenhammars ”Bed on fire”. De älskvärda schlagerfjollornas stora skräck.
Larssons loska
Army of Lovers. Välkomna tillbaka. Men nästa gång får gruppen gärna ställa upp med en låt, och inte en ”låt”.