Jag tänker inte vilseleda läsarna om "Garbo"
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Musikalen "Garbo" slutar snart spela.
Anledning?
Folk ville inte köpa biljetter.
Men varför ville inte folk köpa biljetter till "Garbo"?
De som jobbar i föreställningen tycker att det är kritikernas fel. I veckan skrev de ett debattinlägg i Aftonbladet där de påstod att det var recensenternas fel att publiken inte kom som de hade hoppats på.
Jag tror att anledningen är att "Garbo" inte är tillräckligt bra.
Och visst, vi recensenter var de första som sa vad vi tyckte. Det är lätt att förstå bitterheten hos artisterna, och det är lätt att känna sympati för deras ilska mot mig och andra kritiker för att 60 personer snart inte har en scen att jobba på. Det hör till.
Ett par saker är dock värda att prata mer om.
Petra Nielsen, Dan Ekborg och de andra som skrivit under artikeln verkar inte fatta att vi skriver för läsarna i första hand. De tycker att recensionerna ska vara uppmuntrande mot artisterna, klappa alla sångare på ryggen och bara lyfta fram sådant som är bra.
Men nej.
Jag tänker inte vilseleda läsarna genom att låtsas som om något var bättre än vad jag tycker det är.
Jag hade varit bekymrad om 60 läsare hade hört av sig och tyckt att jag lurat dem att köpa biljetter för flera hundra kronor till något som inte var sevärt.
När mina vänner frågar vad de ska gå på i Stockholm säger jag t ex "Se "Chess", den är jättebra". Jag säger inte "Se "Garbo" för de behöver ditt ekonomiska stöd".
Nu var recensionerna av "Garbo" inte så nedgörande. Den fick två plus av mig i Aftonbladet och jag berättade om flera saker som var bra i föreställningen.
Garbogänget tyckte tydligen min recension var godtagbar i september och oktober. Då citerade de ur min och andra recensioner i annonser för att få folk att köpa biljetter.
Nu kallar de recensionen oseriös.
Men det knasigaste i "Garbo"-gängets text är att de hänvisar till premiärpublikens reaktioner som "bevis" på att musikalen är bra.
Oj oj oj.
Jag har varit på väldigt många premiärer. Jag kan berätta en sak. Premiärpubliken jublar alltid extatiskt. Åt allting. Blommor bärs in. Publiken skriker sig hes och applåderar sig utmattade även åt den sämsta föreställning.
Varför?
Man behöver inte ha gått scenskolan för att gissa svaret. I premiärpubliken sitter de medverkandes släktingar, vänner och kolleger.
Dan Ekborg och Petra Nielsen och de andra menar på fullt allvar att jag skulle se mig omkring under applådtacket och tänka "Wow, Petra Nielsens mamma applåderar jättemycket. Och hennes pojkvän verkar också tycka det är bra. Jag måste skriva en väldigt positiv recension."
Nej tack.
Det vore verkligen oseriöst.