Sen kväll med Wells - mer än man vill ha
Underbart är kort.
Scenshowerna blir längre och längre. Men mer betyder inte bättre.
Årets "Rhapsody in rock", med det hemliga mottot "Sen kväll med Wells", håller nuvarande scenrekordet med sin föreställning på fyra timmar plus.
Jag förstår att Robert Wells vill vara generös. Att publiken ska få valuta för pengarna, inte minst när biljetterna går på över 500 kronor. Alltså håller showen på i evigheter, och Robert Wells försöker slänga in så många stilar och stämningar han kan. Det är väl en trevlig tanke, men det är ju inte alltid så att mest är bäst.
Ingen går väl omkring med ett fånigt lyckligt leende på läpparna och berättar att de varit på sitt livs längsta konsert.
Det blir också tvära kast. Wells går från soulrökaren "Hard to handle" till ett solostycke för cello ur "Schindlers list". Båda numren är bra, men kontrasten är så stor att det känns som att bli örfilad med en våt fisk.
I veckan såg jag min favorit Paul Simon i en fantastisk konsert på Skansen i Stockholm. Den bästa jag sett med honom. Ändå hade jag inte velat att den varat i två timmar till.
Jag har ännu inte kunnat se Ulf Lundells sommarturné, men tydligen tycker fansen att hans dryga tre timmar utan paus är ett långt lyckorus utan svackor.
Men ibland är kortare bättre.
Ofta är kortare bättre.
När cd:n kom hade skivalbumen inte längre den tidsbegränsning på ca 45 minuter som en vinyl-LP hade. Så nu kunde artisterna lägga på mer. En del gör album som håller för en timme eller mer. Men en del bara håller på, lägger dit sådant som normalt hade valts bort.
De tjockaste romanerna behöver inte vara de som säger mest.
De längsta filmerna är inte alltid de som gör störst intryck. Det gäller att veta hur man vill berätta sin historia. På scen, på cd, på film eller i en bok.
Stryk. Korta. Välj.
Om Robert Wells fortsätter förlänga i den här stilen får folk ta med sig frukost till konserterna.
Världen är full av visdomsord kring detta. Slitna uttryck som "kill your darlings" eller författare som förklarat att texten blev lite lång för att de inte hade tid att skriva kort. Less is more.
Povel Ramel har formulerat det så här:
"Sånt är livet. Trist varar länge.
Underbart är kort."