Hur tänker kusinerna på vischan? undrar New York
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Stan gillar inte vad som händer, stan pratar med en röst och undrar varför stan har så många efterblivna släktingar ute på vischan som inte begriper sitt eget bästa; de som är fattiga, går i kristen kyrka, jagar kanin med onödigt stora gevär och tydligen saknar hjärna.
New York ser sig som en ö utanför Europas kust som råkat driva lite långt bort, rent geografiskt.
Men, kära New York, det är inte någon större skillnad på en bonnlurk i Normandie eller en bonnlurk i Tennessee.
Storstäder är storstäder. Hålor är hålor. Paris är New York och New York är London och London är Madrid. Och Göteborg är Reno.
Intelligentian bor i storstäder, visst mister, men visdom behöver inte vara komplicerad. Den mest intelligenta kan sakna förståelse för det enklaste och gör det ofta.
Mellan valen definierar storstäderna världen men då får folket säga sitt. Resultatet kommer som en chock. Åsikter som näppeligen dyker upp när cocktailglasen klirrar på 5th Avenues bjudningar eller i Lower East Sides källarklubbar visar sig plötsligt fullständigt demokratiskt godkända. Inte så pittoreska längre.
Tre av fyra, nästan 75 procent, röstande i New York kryssade för John Kerry, men USA är ett annat land mellan New Jersey och Nevada så George W Bush vann. Därute på bystan tror folk på enkla saker som moral, styrka och klarhet. New York undrar upprört: what the hell. November spawned a monster.
New York är en pappa som aldrig är hemma på kvällarna men skäller på barnen för att provet gick dåligt.
Jag har alltid undrat varför eliten som föraktar folket och undviker folket tror att folket ska lyssna till dem plötsligt en gång var fjärde år. ”You got a lot of nerv to say you are my friend”, herr Armani-kostym-fucker.
Men New York deppar nu och regnet kom i förrgår.
Nya versionen av ”Alfie” går upp här i dag. Alfie bor festligt nog mittemot mig på 7th Street i filmen. Frågar Jude Law hur det kom sig.
– Alfie är en East Village-kille. Vi ville inte att han skulle ha en avundsvärd lägenhet.
Hm.
– Men det är jag säker på att din är, tillägger Jude och ler så jag blir alldeles knäsvag.
Stilig karl.
Fråga: Borde en varningssignal ringa när man hittar ett visitkort från en Beth med e-mejladressen ”Grillbitch”? Grillbitch. Kanske kan vara nåt.
Enligt Big Man äter de kamel i det gamla landet Libanon. Smakar ”surt”.
– Så man måste äta bebiskamel, säger Big Man bistert.
Bebiskamel?
– Bebiskamel.
Bebiskamel?
– Du hörde mig.
Älskar Big Man. Han är kvarterets Tony Soprano. Men drar han mig i örat vad gäller kamelen? Bebiskamelen?
And the coloured girls go: Doo, doo, doo-doo, doo-doo, doo, doo.
Bara i New York, barn, bara i New York.