Sommarplågornas tid kan vara över
Sitter och tänker på sommarplågor igen.
Det är bara den tiden på året.
Världen är skum.
Det finns så många märkligheter därute.
På rak arm – vad tusan betyder ”på rak arm” egentligen? – kommer jag snabbt på en lista som är längre än den här krönikan.
Som krig, till exempel.
Eller pölsa, kaffe utan koffein, fredagsmys, solbrillor med neonfärgade plastbågar, ”nu vänder vi blad”-Tjabo, dressyr, lupus och rodel.
Men det allra konstigaste är marknadens behov av sommarplågor. Det vill säga: irriterande poplåtar som dansar en sommar och förhoppningsvis kremeras och försvinner.
Har ingen aning om vem som tar hem årets titel, men ”Flytta på dig” med Anna Devecerski verkar ligga i slagläge.
Människan behöver lägereldar och fikabröd, ett gemensamt ämne eller förströelse som alla kan samlas runt och skvallra eller dansa eller ropa ”Heja AIK – nu tar vi dom!”.
Men i fallet sommarplågor bildar människan hög och tjoar till en låt som alla inblandade – artisten, skivbolaget, publiken – vet är pissdålig.
Vad är poängen med det? Jag upprepar frågan: vad är poängen med det? Det är ju som att stå och sparka varandra i skrevet bara för att det är så förbannat skoj.
Vissa åsiktsmaskiner brukar säga att sommarplågor är underskattade mästerverk som snobbarna kommer ångra att de inte hyllade om 20 år.
Men tro mig: om 20 år kommer Basshunters ”Boten Anna” och ”Hej Monica” med Nic & The Family att låta precis lika illa som ”Dover-Calais” med Style gör i dag.
Och vid närmare eftertanke – har det verkligen funnits en rejäl sommarplåga sedan ”Boten Anna”?
I den nya tiden är det så löjligt lätt att välja bort tramset. Det tar ungefär lika länge som att klicka bort djävulskapet från spellistan på Spotify.
Sommarplågornas tid kan med andra ord vara över.
Därmed inte sagt att det saknas låtar och artister som spelas överallt och som människor inte kan undvika om de så flyttar till planeten Neptunus.
”Somebody that I used to know” med Gotye är ett sånt exempel. Det är årets största singel hittills. Eller ”We are young” med Fun.
Men de är inga sommarplågor i ordets rätta bemärkelse. Det är klassisk pop.
Och bägge två kommer definitivt att låta bra om 20 år.
Vänta och se.