Både mysigt och kolsvart

helskärm

Att låta festivalen vakna till en soft singer-songwriter är ofta en bra idé, men det är bara de riktigt begåvade som klarar av att nå fram från en stor scen till en bakfull sittande publik i solgasset.

Anna Ternheim är numera en så tydlig låtskrivare med en så naturlig scennärvaro att hon klarar av att skära igenom den där bräckliga eftermiddagströttheten.

Aldrig för trevligt

Den tillbakalutade stämningen accentueras rent av genom Ternheim har en trevlig gammal oxblodsröd läderfåtölj på scenen som hon emellanåt sjunker ned i för att sjunga en kolsvart låt om otrohet.

Det är förmodligen därför konserten fungerar: stockholmskan ser till att det aldrig blir för trevligt. Hon hakar upp sina lyssnare med on point-texter om allt det där i relationssmeten som är lätt att relatera till: längtan, saknad, ånger, vrede.

Behöver mer drama

Till sin hjälp har hon ett delikat litet band – Andreas Söderström och Johan Berthling spelar med alla som är bra i Sverige numera, känns det som – och de klär hennes låtar omsorgsfullt med akustiska gitarrer, orglar, xylofon, tubor och såg.

För att verkligen trollbinda hela vägen under de här omständigheterna från största scenen önskar man ibland ännu mer drama, ännu fler skiftningar i tempo och temperament, men Anna Ternheim löser en svår uppgift bättre än de flesta.

Anna Ternheim

Konsert på Green Stage, Hultsfred Bäst: ”Let it rain”. Sämst: Som så många här förtjänar hon större publik.