Svensk byråkrati är rena barnleken
NEW YORK. De hittade lokalen förra vintern.
Nu, ett år av magsårframkallande pappers-exercis senare, kan mina vänner eventuellt börja inreda den restaurang de vill öppna.
Den som tror att svensk byråkrati är nånting att uppröras över har aldrig suttit ner med den som bestämmer hur bred en trappa på en New York-krog måste vara ...
Det förkommer många missuppfattningar om USA i Sverige, de flesta negativa – men några även helt åt helvitte för positiva.
Vissa Amerika-entusiaster tycks exempelvis tro att det finns en helt annan smidighet i kontakter mellan människor och myndigheter eller storföretag här. Mer flexibilitet. Rentav bollkänsla.
Att det förhåller sig precis tvärtom behöver man bara gå till posten, eller försöka beställa ett nytt telefonabonnemang, för att lära sig.
Kafka lever – och han lever i USA.
Allra värst verkar dock småföretagare ha, vilket måhända förvånar ännu mer. Det här ska ju vara den ambitiöse entreprenörens shangri-la.
Men morsning korsning.
Jag har under det senaste åren följt två vänner som försökt öppna en krog i West Village och det har varit ungefär som att följa en Franco-anhängare på jakt efter demonstrationstillstånd i sjuttiotalets DDR.
Det är ingen idé att gå in på alla detaljer, jag börjar hyperventilera bara av att tänka på dem, men det handlar om en enda lång härva av förhör med den new yorkska motsvarigheten till våra stadsdelsnämnder, tillståndsprocedurer som kräver assistans av minst tre advokater, komplicerade ventilationsprinciper, avgifter, blanketter, formulär, regler, brandskyddsinspektioner, krav på att trappor ner till förrådet breddas två centimeter för att leva upp till kraven på hur en krog måste vara designad och toalettpappersgranskningar.
För nån månad sedan tror jag fantamme att de till och med var tvingade att ange exakt vilken sorts skruvar de skulle använda för att sätta fast nån mojäng i det där matförrådet i källaren.
Nu, efter ett år av konstant frustration, ser det dock ut som att mina ihärdiga kamrater faktiskt kan börja inreda sjappet och jag lovar att belöna ihärdigheten med att beställa den dyraste champagnen under öppningskvällen i vår.
– Nja, säger Alon, det får nog vänta. Man måste ha öppet i minst tre månader och sköta sig innan alkoholtillståndet träder i kraft.
Svenska byråkrat, känn dig utklassad.
Nu håller ni en tumme för New Orleans Saints i morgondagens Super Bowl, det är ett krav från den här spaltens sida.