Gunnar Wetterberg om tittarsuccén ”Fråga Lund”: ”Några tycker att min dialekt är för ful”
Sms:et från Ulf Kristersson – efter SVT-programmet
Publicerad 2024-09-24
”Fråga Lund” toppar återigen tittarlistorna.
Panelexperten Gunnar Wetterberg tycker det är spännande att ge sig på frågorna som väller in – men också ta död på olika skrönor.
– Man är lite av en städgumma i ”Fråga Lund”.
”Fråga Lund” är återigen etta på tv-toppen och ni spöar därmed populära program som ”Bäst i test” och ”Doobidoo”, hur känns det?
– Jätteroligt och det är ju vad varje folkskollärare vill. Det kommer fram jättemånga på gatan som exempelvis berättar att de ser ”Fråga Lund” med sin sjuåring eller att tioåringen där hemma tycker det är jätteroligt med historia.
”’Fråga Lund’ är lägerelds-tv”
Vad tror du är hemligheten bakom succén?
– Det här kanske är ett av de sista familjeprogrammen där man sätter sig i soffan och tittar tillsammans. Det är inte så himla många program där man gör det längre. De riktar sig ofta till en speciell grupp och då kan man lika gärna se det på Play. Men ”Fråga Lund” är lägerelds-tv.
Du har sagt att ”Fråga Lund” som började sändas 1962 antagligen var skälet till att dina föräldrar skaffade tv?
– Absolut, och jag är också ett tidigt exempel på de tittande nioåringarna som såg de första programmen.
”Det är väldigt mycket jobb”
Hur skulle du beskriva uppdraget som expert i ”Fråga Lund”?
– Det är väldigt mycket jobb med frågorna och vi får ett sjok från programmet redaktörer och det gäller att försöka se vilka av dem som man kan göra någonting av och vilka som är hopplösa att ta itu med. Men det är väldigt spännande och tack vare alla oväntade frågor upptäcker man saker man inte hade en aning om tidigare.
Har du något ”åh, fan”-exempel?
– I fjol hade vi en fråga om ramsan ”Skvallerbytta bing bång” som används när man retas. Jag kände att det var omöjligt att svara på, men började ändå leta. Det visade det sig att den finns över hela världen sedan flera hundra år tillbaka. Den är ju på olika språk, men överallt är det ändå en retramsa. Det hade inte jag någon aning om.
”Det är ett snällt kändisskap”
Dyker det också upp frågor som visar sig vara lite för bra för att vara sanna?
– Exakt. Det är en del i det hela att man också upptäcker hitte på-fakta. Folk har sett något och tänkt att det kanske beror på det ena eller andra och sedan har det gått vidare med viskleken. Man är lite av en städgumma i ”Fråga Lund”. Ibland kan vi lyfta sådana grejer i programmet och det är bra att bidra till att folk blir mer kritiska.
Du har blivit kändis på kuppen, hur upplever du det?
– Det är ett snällt kändisskap och det är nästan ingen som är sur på mig. Jag har sett på nätet att det finns några som tycker att min dialekt är för ful men det får man stå ut med. Det är inte mycket jag kan göra åt det.
Sms av Ulf Kristersson
Du fick också ett sms av Ulf Kristersson efter ett program, berätta?
– Vi hade en fråga om bestick och jag berättade då om bestickens historia och om ”gaffelen”. I Malmö lägger vi in lite extra e:n här och var. Henrik i panelen som ibland retas sa att jag skulle säga att ”jag tog cykelen till Triangelen och öppnade dörren med nyckelen”. Då gjorde jag det och Ulf Kristersson tyckte det var oerhört roligt och skickade ett sms till mig och kommenterade det hela.
– Ibland har Ulf Kristersson tid att se på tv och det är ju skönt att han kan koppla av lite.
