Dags för andra att ta över, om ”Allsång på Skansen” ska lyfta
Är det programledaren? Produktionsteamet bakom kulisserna? Valet av artister? Eller kanske valet av bilder som går ut i tv-rutan?
Hur som helst lyfter inte längre SVT:s flaggskepp ”Allsång på Skansen”.
Dags för andra att ta över till nästa säsong.
Medan publiken hos TV 4:s ”Lotta på Liseberg” sjunger allsång som om de skulle få elektriska stötar i rumpan om de höll tyst i en enda sekund, sitter publiken på Skansen i år och stirrar ned i texthäftet eller ser bara allmänt blasé ut. Utom då de entusiastiska gäng av (oftast) tonårstjejer som är där för att se just sin idol den kvällen. Den här gången Molly Sandén och Bishara.
Hon var kvällens proffsigaste artist. Tre starka låtar (om vi räknar med den efterföljande SVT Play-sändningen). När hon hade bytt inledningsnumrets pyjamas, bar hon två olika vrålsnygga utstyrslar. Riktig stjärnglans. Hon fick verkligen med sin publik, men kanske inte de andra. Hennes pop är inte skapad för just allsångsscenen.
Bishara fick också bra respons. Mello-fenomenet har en suverän röst och det lät gulligt när målbrottsrösten ibland sprack lite när han ledde Laleh-allsång.
”Visst kan man diskutera Sanna Nielsens vara eller inte vara”
Men… själva allsångsmomenten lyfter nästan aldrig. Där förmår inte Sanna Nielsen entusiasmera tillräckligt mycket. Egentligen har det bara lyft en enda gång i år, när Casper Jarnebrink ledde hela Skansen i ”Eloise”.
Arvingarna-stjärnan skulle vara en utmärkt programledare. Och kanske blir det en dag – på Liseberg. Att denne urgöteborgare skulle leda allsången i Stockholm, är väl ungefär lika troligt som att Malmö FF-ikonen Markus Rosenberg avrundar karriären med en säsong i AIK.
Visst kan man diskutera Sanna Nielsens vara eller inte vara. Nu inne på fjärde året. Proffsig och suverän främst när hon får göra shownummer, vilket sker för sällan. Mellansnacken glömmer vi. De kan gott skäras ned. Någon talkshow kommer hon aldrig att få leda.
Fast… skär man ned på dem, får de väl knappt ihop ett program på en timme. Häromveckan kändes det så. Man har tidigare varit bra på att blanda bredd och kredd i valet av artister. Nu är det lite varken eller.
Att en hyllning till och med Ann-Louise Hanson inte lyfter, beror inte på henne, utan på att hon aldrig blivit lika folklig som sin generationskamrat Lill-Babs.
”Dåligt sting i bildproduktionen”
Att Anders Lundin blev sent inkallad, beror nog inte på att han visade sig vara en inte oäven vistrubadur, utan att 7,5 år som programledare för allsången, gav publiken och tv-tittarna ett ansikte de i alla fall kände igen. Ett julsångspotpurri med smålustiga texter… det var i alla fall oväntat.
För att hip hop ska fungera i detta sammanhang, måste nog artisten vara lite mer känd än Lamix.
Sedan är det dåligt sting i bildproduktionen jämfört med för några år sedan.
Att tv-fotograferna och bildproducenten inte längre hittar kändisar i publiken är en sak. De är väl helt enkelt inte där. Men vid sidan av Molly Sandén-fansen, hittade man i går mest barn, uttråkade vuxna, personer med funktionshinder, ännu mer barn, men nästan aldrig någon som såg ut att vilja sjunga allsång.
Känns som att det är dags för andra att ta över, kanske framför, men framför allt bakom tv-kamerorna.