Det dröjer tills Maud diggar till Lil’Wayne
Läs Markus Larssons krönika
I en färsk intervju i Rolling Stone svarar Barack Obama äntligen på en av samtidens största frågor.
Vad har den amerikanske presidenten egentligen i sin Ipod?
Försök komma på en svensk politiker som du vill prata pop med.
Jag lämnar ett två utgångar stort och tomt utrymme så att du kan fylla i namnet:
Nej, precis. Tänkte väl det. Det går i ärlighetens namn inte att komma på nån.
Däremot är det alldeles självklart att chefredaktören för Rolling Stone, Jann S Wenner, frågar Barack Obama om vilken musik han lyssnar på i sin Ipod.
Obama har trots allt byggt in popkoll i sitt varumärke.
Han använder inte heller den minsta gemensamma nämnaren för att kommunicera med de breda folklagren.
När Barack Obama fick välja sin favoritserie på tv pratade han inte om ”American Idol” eller ”CSI”.
Obama lyfte fram ”The wire” i stället. Och hyllade karaktärer som Omar Little och ”Bubbles”.
Med ens blir också hans musiksmak intressant. Chansen ökar att han lyssnar på nåt annat än publikfriande populism.
I intervjun säger Barack Obama att hans Ipod innehåller ungefär 2 000 låtar. Tonvikten ligger på artister som presidenten gillade när han växte upp:
Stevie Wonder, Bob Dylan, The Rolling Stones, Miles Davis, John Coltrane och en hel del r’n’b.
En gedigen och anständig smak utan större överraskningar, med andra ord.
Obama säger också att hans personliga assistent, med det soulosande hallicknamnet Reggie Love, uppdaterat honom lite på hiphop. Jay-Z dominerar men skuggas av Nas och Lil’ Wayne.
Det kommer dröja innan svenska politiker kan visa upp samma karaktär och gatukredd. Speciellt på högerflanken.
Föreställ er att Maud Olofsson skulle vibba in på Lil’ Wayne i Riksdagen. Vagga omkring i korridorerna med vita hörlurar och ropa ”L-l-l-lick me like a lollipop”.
En yrselframkallande tanke.
Eller ännu hellre:
Att Jimmie Håkansson, eller vad Sverigedemonernas partiledare nu heter, nynnar på samma låt och artist när han marscherar mellan kyrkan och talarstolen.