Gör ditt val – våga drömma
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden
I kväll börjar den – en vacker dröm om patos, sanning och idealism.
Antingen älskar man ”The newsroom” – eller så tittar man inte alls.
Den är den typen av tv-serie, inget för slötitt.
Aaron Sorkin är världens bästa tv-manusförfattare.
(Han har skrivit utsökta filmer också. Jack Nicholsons replik ”You can’t handle the truth” i ”På heder och samvete” kom från Sorkins penna, liksom ”The social network”.)
Sorkin skrev den bästa tv-serien någonsin, ”Vita huset”. (Ja, jag anser att den slår både ”Sopranos” och ”The wire”, men det kan vi gräla om en annan gång.)
Han skrev också ”Studio 60 on the Sunset strip”, om livet bakom kulisserna på en ”Saturday night live”-liknande humorshow. Den var fantastisk men lades ner efter bara en säsong. För dyr, för smal och för smart för tv-jätten NBC.
”The newsroom” är gjord för kabelkanalen HBO som har råd att hantera smarta serier. Säsong två börjar sändas i USA i sommar. I Sverige har säsong ett sänts på C More.
I kväll klockan 21.45 på SVT1 kan alla se den.
Den handlar om nyhetsankaret Will McAvoy, sublimt spelad av Jeff Daniels, som gått på tomgång i åratal, blivit utslätad och därmed jättepopulär, ”nyhetsankarnas Jay Leno”. Den ena sidan säger si, den andra säger så. Fakta, vem bryr sig om fakta? Sanningen? Äh, bara bägge sidor får säga sitt så kallas det objektivitet.
I kvällens premiär får McAvoy ett slags psykbryt, han säger plötsligt sanningen, han börjar brinna. Han släpper sin blaserade fasad och skäller ut en elev som ställt den hjärntvättat patriotiska frågan ”varför är USA världens bästa land?”.
– It’s not the greatest country in the world, biter McAvoy av och ger glasklara exempel på hur USA ligger till jämfört med andra länder.
Talet blev en omedelbar tv-klassiker, debatten om huruvida Sorkins samtliga fakta stämde gick het i USA. Serien uppfattas politisk, att McAvoy är republikan har inte hindrat republikaner att stämpla serien som demokratisk. Som om fakta har en politisk hemvist.
McAvoy kom tillbaka till redaktionen som en nyfödd, den journalist han en gång var. Nu ska de göra riktiga tv-nyheter. Inget mer fokus på billiga säljande händelser utan på relevans, även om det betyder färre tittare och missnöjda kommersiella intressen. Varför? ”Because we are the media elite.” Ett samhälle går under om inte slöa medborgare är korrekt informerade, ansvaret ligger hos äkta murvlar.
Det är en mycket vacker dröm om patos, sanning och idealism som Aaron Sorkin målar upp – ännu en gång. Det är hans signum.
Jag tror att du kommer att älska första avsnittet, liksom det andra. Sedan händer något. Du kommer att välja. Det är den typen av serie. Man tittar inte på den halvhjärtat. Antingen tittar man inte alls eller så älskar man den djupt trots de irritationsmoment som finns.
Jag har valt att älska ”The newsroom” helhjärtat. Gör det du också och du har tio fantastiska måndagskvällar framför dig. En dröm om en bättre värld, en värld där kvalitet, bildning och anständighet regerar. Inte fördumning. Det är så fint.
Veckans ...
BABE. Carina Berg, Kanal 5. Rolig idé att göra en portabel talkshow.
RADIO. ”Stil” i P1, med Susanne Ljung, imponerar genom att vara imponerande varje fredag. P1 förresten – vilken lysande kanal. Men tendenser till överdriven jippofiering märks även där, liksom inom hela public service. Ska bli spännande att se om underbara klassikern ”Sommar” håller stilen i år eller om clownerna får göra intåg.
HUMORIST. Nanna Johansson, serietecknare med mera, Nöjesguiden. Den enda blogg du behöver. Viktiga ämnen dissekeras med Letterman-skarp satir. Nanna Johansson kan allt!
TV-TIPS. ”Hannibal”, Kanal 5, 21.00 i kväll. Morden löses märkligt lätt, men dramat ligger i relationen mellan Hannibal Lecter (Mads Mikkelsen) och Will Graham (Hugh Dancy). Bra start.
TV-LÄNGTAN. ”Mad men”. En vecka kvar till nya säsongen, på Kanal 9. I går började den i USA. Don Draper läste Dantes ”Inferno” på en badstrand.
PROGRAMLEDARE. Har svårt för jättelånga barnprogram som ”Let’s dance” på vuxentid men jag har inte svårt för säkra Jessica Almenäs.
ROCK-ALBUM. ”Nowadays Daniel can’t even sing”, Daniel Gilbert. Om nu svenska artister nödvändigtvis ska försöka konkurrera med all annan västerländsk pop på engelska så är den så här den ska låta. Som Gram Parsons och Neil Young. Ett litet rockkonstverk från Broder Daniel Hurricane Gilbert.