Givna showstoppers på en resa västerut

Per Bjurman

TUSCON/SEDONA. Spalten befinner sig på semesterturné med the truckers and the kickers and the cowboy angels.

Här är några anteckningar från vägen.

Journey alltså.

Det fanns en tid när jag hatade det bandet. Utan att egentligen veta varför. Det skulle bara vara så. De stod för mogen AOR och slikt kunde en påstått vidsynt men egentligen svårartat inskränkt Clash-konnässör bara avsky.

Nu är ”Wheel in the sky”, ”Who’s crying now” och, förstås, ”Don’t stop believin’” givna showstoppers på semestersamlingarna jag stoppar i hyrbilsstereon.

Och det beror inte bara på ”Sopranos”-finalen. Mer i så fall på allsången i Joe Louis Arena under Detroit Red Wings slutspelsmatcher och på att jag inte är fullt lika korkad längre.

Men framförallt:

Sånger som just ”Don’t stop believin’” är gjorda med de här vägarna i åtanke och att under den brandgula solnedgången baxa ut bilen på den fjortonfiliga 405:an i höjd med Santa Monica Boulevard samtidigt som Steve Perry börjar berätta om småstadsflickan som tar midnattståget till var som helst är så sublimt som någonting överhuvudtaget kan bli.

Flagstaff, säger Grängesarselet när vi tar av från I-17 och susar ute på 40:an, ser ut som Arizonas Söderhamn.

Nu vet ni det.

•••

Det är i en hotellbar i Sedona vi får beskedet att Ted Kennedy gått ut tiden.

Sedan sitter jag fastklistrad vid tv:n i ett dygn.

Uncle Ted var en av mina största idoler och det känns som en oerhörd ynnest att jag fick vara på plats när han gjorde sitt sista stora framträdande vid konventet i Denver för ganska exakt ett år sedan.

Och som det hette då:

The dream lives on.

•••

Supertramp och Dire Straits förekommer på de där bilstereosamlingarna också.

Fast allra mest pluggar jag Fleetwood Mac, Eagles, Jackson Browne och Mink DeVilles bortglömda åttiotalsbomb ”I must be dreaming” som inte har ett skvatt med några freeways att göra men ändå passar lika bra som de älskade skarvarna i vägbanan.

•••

Ber att få tjata lite:

Chapel of the Holy cross, kyrkan Frank Lloyd Wright-epigonen Marguerite Staude sprängt in i de röda bergen i Sedona, är en så betagande arkitektonisk, och spirituell, upplevelse att också en edsvuren ateist blir rätt gudaktig.

Åk dit, för satan.

•••

47 grader iPalm Springs.

Fyrtiosju.

Det känns, om man säger så.

•••

Virtanen ska veta att jag passerat Tonopah.

•••

Står och upplever vid Grand Canyons södra brink också.

Men om jag berättar om det blir det nog för mycket symfonirock i den här texten.

Orsaker till extas