Här är filmerna som är värda att prisas
I kväll är det prisutdelning på 24:e upplagan av Stockholm Film Festival.
Tre filmer står i en klass för sig: ”12 years a slave”, ”The selfish giant” och ”Återträffen”.
Som besökare på festivalen bryr man sig inte nödvändigtvis om vilka filmer som tävlar just om Bronshästen och de andra priserna. Man vill se bra film. Punkt slut.
I Open zone har jag fastnat för ”Sex, drugs and taxation”, som är den svenska (?) titeln på dansken Christoffer Boes tragikomiska skildring av vänskapen mellan Simon Spies (1921-1984) och Mogens Glistrup (1926-2008). En förändrade charterbranschen, den andra blev framgångsrik missnöjespolitiker. Pilou Asbæk från tv-serien ”Borgen” spelar resebyråkungen och scenen där han, klädd i enbart vidöppen lyxpäls och rejäl ståfräs, går in i en bur med en rasande gorilla och då får tyst på apan, glömmer man inte i första taget. Synd att inte Nordisk Film tar upp den på svenska biografer.
I Special presentations var man förstås mest nyfiken på ”Enough said”, en av James Gandolfinis (1961-2013) sista filmer. Saknaden efter honom ger en slags extra dimension till detta gripande kärleksdrama om att finna kärleken igen, i medelåldern. Förra ”Seinfeld”-stjärnan Julia Louis-Dreyfus är också lysande.
I tävlingen handlar det rimligtvis om tre filmer: Steve McQueens redan Oscars-hajpade ”12 years a slave”, med Chiwetel Ejiofor som slav i 1800-talets USA, känns som att få en spark i magen. Oerhört stark. Har riktig premiär 20 december.
Clio Barnards diskbänksrealistiska ”The selfish giant”, om två tonårskillar från dysfunktionella brittiska arbetarklassfamiljer, kryper långsamt in under skinnet på en. Biopremiär 14 mars nästa år.
Och Anna Odells suveräna regidebut ”Återträffen” är det verkligen inte bara vi filmkritiker som gillar. Nöjesbladets krönikör Sylvia Balac, min granne på jobbet, väste åt mig:
– Du har fel. Den är ju 
.